Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
ner thoergiftta och föraktade bo. Unga läsare!
dit skulle haftoa sett dett ömsesidiga helsningen5
det tvar själars möte, det tvar andars gång
till htoarandra, ledde as Herrett i« frid och i
kärlek.
Sedatt barnen blifwit tystade med bröd
och mjölk, och deßutom flltt några kakor och
smjölk for hela weckan, samtalade Erik och An-
ui med deras sjuka moder om Guds ords och
Guds tröst. De läste och sjöngo, och gladdes-
otls greto tillsammans, och jordensalla små och
stora sorger skingrades och forslottnno, som det
lätta dammet på ett spegel for en fläkt. O hu-
rtt härligt är icke Gnds ord, som gör den sat-
tige rik och den olycklige lycklig.
rOet toar redan långt lidet- pil aftonen dil
Erik och Anns gjorde sig redo till att resa. Qval-
len toar ljum och skön och isetnn rodd skynda-
de säten hemät sin-er de lttgna fjerdaeue. Mett
snart tvisade sig en märk punkt längst ner tvid
horisonten i öster, ännu dunkelt belyst at den
nedgktende solen. Sotn en örn med utslagna tvin-
gat- tocktes den stoästott allt högre och nalkas
allt närmare, ändrade for-ner, förminskades,
tvidgades ster, tils dett hastigt for ut på läng,
den och bildade en stor ofantlig kortsluts as moln.
Spetsttt sköt statn i den riktnittg, dertoåratttti
ga tosuner besuttna sig, och deß rullande rörel-
se och toriduing kunde redan bemärkas af ögat.
Erik, ifrätt barndomen toan att giftva akt på«
naturens teckett, började ltlistoa orolig och slog
hastigt ont kursen mot en st sidan liggande
klippbolme, waritattde Anut att mäl lakta på
årorna.
Då ilade en liten fläkt fram och en lätt
den mörka rattdett ilade fram, snabl- som ett
lodjur, då det kastar sig öfwer sitt rof, och hei-
dad för ett ögonblick af klippornas motstånd,
trängde sitt orkanen endast samtycket toäldsams
ntare frattt etnellan klippholtnarne oeh grunden
med ökadt raseri, i oregelbundna och tvilda kast-
ningar. Endast några årtag till, och den lilla
båten hade toarit räddad, men sil just nu toar
orkanen det-. Sotn ett grattd på en simmande
spätt, bortspoladeö ärortta ur de blida rodda-
reuas händer; jullen tvägde ett ögonblick pil
spetsett af en wäg, slungades med sidan forttt
i djupet af den« andra, krossades emot en lönn-
klippa, dukade ilter upp och kastades tom ut
till hafss.
DS statuskod hastigt i skumrasket en gra
gestalt med långt yftoigt slägg, nr ett fördjttps
nittg i klippan och störtade blixtlikt i haftoet.
Fattattde den sista nppflytande kliken af Annies
klädning, utar han i nästa ögonblick uppe på
landet, nedlade tvaekert sitt börda, och bett-ak-
tade åter med rullande ögon« det brusande dju-
ptt. Qch del hatt ibland bränningarne matse-
bles ucigot klädesplaggs nttpkasiadt af tvagen,
kastade hatt sig ånyo hejdlöst ned-ibland klip-
porna. Sltttti hade emellertid hunnit sansa sig
och straxt lgenkännt sitt underbara räddare, som
toar ingett annan iin dett sjuka hustruns
tuatt och de fattiga barnens fader, i trakten
allmänt kättd under namnet Stttuglar - ·Jatt,
och sotn söts sent år sedan hliftoit tuansiunig.
Med spättd uppmärksamhet stirrade An-
ui på rummet, der Jan sörstvuttttit i djupet,
för att rädda hennes broder. Ett minut förgick
och ingen syntes till; och åter en minut, men
krusning for öftoer toattnet, och det blef lttgntlintet ljud hördes. Hlntttt en minut, och orkanen
och slätt. Det kom åter ett fläkt, och en sus-«toae borta, och allt toar stilla och lugnt och
ning hördes, och en obehaglig kyla strömmade tyst ochi oskuldsfull tvallnittg gungade stoalltoäs
genom den ljumma sommarluften, tnen det blef gett så rund och glatt emot stranden, ttteu in-
åter lugnt. Men ute mot haftvet, dee märktesgen Jatt och ingett Erik kom med dett. «Erik,
man en mörk rand, som långsmedtoattenytan
nalkades allt närmare· Erik och Autti rodde
af alla krafter söts att uppttå klippholtnem men
Erik!-« ropttde Anni, sFt att det klang i klin-
tsorss och stenars barm, mett intet stvar börvä-
«ingen klippa rördes, af ingen tokig fördes Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
