Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Hiigtidligh i låga, nretr sfälfrr"lla torter-
Hrtrert på lätta lrtfttvågor, klingade systonsåni
gett emot de kringliggande holmarnas klis-otvag-
gar, oeh sfelftva graniten fick lttst att sjunga
med tnennistortist, såsorn Echo plågar sinn-
Sas «
Wid· den sista toersetr: «Tag ofrer di-
na barn här an« o. s. to. höjde sig sångett
ostitvilligt till högre och fullare ton, och hos-tre
klang det i luften, och högre stoan granit, oet)
skog, och isö, och ritat-l. O! det toar icke .atr-
nat, titt Kreatnrens längtan att toarda sri stått
förgänglighetens träldom.
Ernellertid började stärgårdrtt glesna allt
nter och mer, sunden toidgade sig till breda
fierdar, landen bleftoo skoglösa, och endast en
rad af nakna klippor synteö ännn, sotn ett bål-
toerk emot haftoets toåld, ligga intvid hafsban-
det. Witnliga tnenttisto-boningar säg matt
icke mer, ett stor, både« djnp och hög ödslig-
het, i hwilken rrtenrristan forswinner som ett
svigtand; der Gttd iinrrtt år stor, låg. r.tbredd
öfroer hela dett omätliga syntvrddety och istadeo
blott ännu rner af rnåfarrtas och tärnornas
sorroirrade stri, då de, nppstrtimde af den an-
nalkande båten, stviistoade öfroer klipporna, der
de hade sitta nästen. Dock ånnn stnrtes på af-
ståtrd ett enda fistarkoja på en af de yttersta
tala klipporrra. Liinge dold for ögat, framgår
den hastigt nr en fordjrtpnir.g, der den, skyddad
af bergkantey sinnes rtppford på en gräsplan
intoid stranden, och det roar hit, sotet detroni-
talade båtctr siraftoaden
th närmare nian konr, desto tydligare
sågnran, att derr öftoer.rifrra fattigdomen bodde
har. Stratrdbrygtratr, sorti i tiderr bliftvit rym-
ligt tilltagett och syntes berakrrad för större
sjörörelse, tåzx nn nere och roar förfallerr. Strand-
ltodetr roar tallös och tont, och ingen annan
fistrcdsictp än en gammal etstock, till hälfters
uppdragen På stranden, syntes till, oetr det lil
la potatoeolarrdet låg i linda sen många år.
Knappt hade toåra unga toårtttee anlcindt
och stigit npp nr båtett, då tre trasiga barn-
det äldsta omkring 9 och det yngsta omkring s
år, styttdade dent till mötes. «-Henttar Atttti
bröd, heratar Anni mjdll,st frågade bar-rett
otn hroarandra, fattande Annis lyiinder ochari
ntar och klädning, och glädje, tårar glänste i
deras ögort. Qch nred bart-stig otålighet erbjö-
do de sig att bära både knyte soch trädflasla
upp till losatt, och berättade, hoppartde- förne,
att rttanrnta låg i sången, såsom fört-, att siar-
tars pappa rott bort for några timmar sedart,
och att de stå fiere dagar ej hast annat att ii-
ta årt den sist, som de metat kring stränderna
och några sjöfågel- ägg, sont de funnit på «så-
getgtttnden. «
Meri inne i kojan, der tvar det ännu
fattigare iin dernte Ett gammalt bord, en af
trådftunrpar hopslagen sting och en toiiggfast
bäret ntgiorde helrt möbleringen. Bordssertoisett
bestod af några stentallrikar och·några stoarta
trädstedtrr, laggde på en brådhylla inroid inn-
ren, och i spiseltr stod en panna, rttntisandegw
norn de fiskberr, sont qroarblistoit på dcß trottell-
htrsad sorti utgjort söndagens middag, rncn på
spettet i talet syntes icke en enda brödkala till.
Jar etta horrtet af kosart toar, att dornrna es-
ter dert sjötvasia oeh de gamla kläder der lågo
inredd till sofställe for barnen, ttr i den ont-
ttårrrnda stingen låg, höljd af ett gastroenterite-
ke, ert medelålders qtointra med hopkrnrnrsna
lennnar och högra handen fortvifntad, rnennred
ett arrfigte så gladt och ögott så nitryckcsfnlla,
att inan, då matt såg den förklarade glansen
i»l,tennes blick, nästan frestades att anse henne
för en af jordens lycklige. Det roar de fattiga
barnens moder, och lycklig toar hon äfwen:
Olycklig i denna trerld, roar horr docklycklig i
Gudi, i hrvilketr bott fntnrit all lyckas grund,
så tvål den fattiges, sonr den rikes, och lycklig
roar horr isynnerhet nit, då hennes käraste jor-
diska toårnter, Eric och Anni, sotn gjort till
iitt söndagstur-bete art besöka fattiga och sja-
ka, åter inträdde i hemresas alla fordna tvärt-
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
