- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
6

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

mindre att till den arma flickans fördel tyda
dm känsla, sotn i hans bröst började tala till
hennes förswar, yttrade nu att han, enligt sitt
pligt och den befallning han erhållit af gref-

tvetc, som itny anländt, nödgades fängsla Solli, I

sedan hon ej belätet oeh ångrat sitt brott, oa)
pä en toinlcl af honom, framträdde rättsbetjent-
tertte och faststruftoade hennes smä oskyldiga
hätcder i ett par handtlåstoar af jcrn och fäste
en fotblaek på ett af hennesI ben-

Fadrett, font af lsollio ord och utseende
bliftoit öftoertygad om hennes ostnld, kunde
dock ej hindra hennes fängslande oelt bortfil-
·rande; men som han hade en orubblig tro att
Gttd alltid, förr eller sednare, befordrar san-
ningens oeh dygdens seger öftoer det onda-
hoppades han att hans dotter snart skulle blif-
toa fritättd och den toertligett brottslige ertap-
pas oeh sällas, oelt han tröstade äftoett den
stackars Jolli härmed.

Emellertid bortför-des den arma. Blel oelj
förstörd as den förnedrande behandlingen osh
med de lösa lockarna toildt fladdrande kring de
likbleca kinderna för svalnade toindar, mäste
hon gå förbi alla slottet-s nnderhastoaude, som
tooro samlade otukt-hm majstängen för att roa
si,3, men htoilkao glädje-sorl hade tystnat, se-
dat de bliftoit underrättade om ssollid förmen-
ta brottslighet, till htoillen blott fä satte tro.
Alta beklagade henne oelt sägo nted stor med-
ömkau hnrn skymfligt hett bortsbrdtb. Endaft
ttrenne ogou sägo gäckande efter henne ltk hv-
pen; dett bilist de sköto efter den olyckliga för–
rädde skadeglädje, hat ceh hämnd. Deostt ö-
gott, denna blick, tillhörde ett fallen grolnna.
Ånteligen framkom man med den arma Jolli
till häktet. Honnes boning bles nn ett fängel-
se, ett mörkt rttnt med tjocka jerngaller för
settstertta. Ett säng as hopslagna ohyfiade
bräder med en kärftoe halm uti oeh en omålad
stol tooro deß enda möbel. Bredtoid sängen
stod en kruka toatteu. Hiir inneslöts den be-
klaganstoärda flickan, font neddiguade sanslös

pä golftoet, då hon hörde den tunga jeman
rett raßltr pä sitta rosiizea gängjerth i det den
stängdes af fängtoärdareth en rä och känslolös
menniska-

Länge läg hott i detta tillstånd, medtoetss
lös for sitt gränslösa olycka; men då hon slut-

»ligett toaknade, för-trädde hon knappast släpa

sig till sängen, der hon grät tills hott som-
stade-

Följerttde förmiddag blef hott inställd för
Zlottitdomsioleth der förhöret förnyadeo; det-pil
inkallades det toittne, som den stränge grestoen
lätit anteckna. Det toar Jda. Hon berättade
att hon, toid Jolliss bortgång ifrätt Eloitet,
sett ringen pä hennes singer och un berodde
domen blott på Jolliö egen bekännelse. Men
Jolli toidblef påståendet om sitt oskuld. Do-
marett folie tttt genom list forma henne att
tillstå sitt förmenta brott. Han sade henne att
hott, genom en öppett bekännelse, ännu ej blott
kunde befria sig sjelf frän ett offentligt och
nesligt straff, kanske frätt dödett, utan också sitt
fader, som, genom hennes sorbrvtelse, räkett
onäd hos greftoen, frätt förtoidttitt,1; men att
i annat fall intet kunde räddtr dem frätt dio-
snens fällande cel) toerkställande. Han skildrade
i ovetande ord den stora sond hott begiuge, ont
hon ökade sitt skuld med att genom en skidan
sorzz förkorta sitt gamle faders återstående da-
gar. Tetttr uppskakade toerkligen den armas
känslor till den grad, att hon snyftade lkbzst och
flälfdc som ett asptofz men henne-s fader, som
fläktat fig fram jetnte ett hop folk till domsaleu,
uppmanade henne med bh röst att icke för
hans skull förneka sanningen, utan blott tänka
på bind oa»t hoptsas pä hans bistättd, tilläg-
.-»ande att hano bäsier tröst toore att holt handla-
oe i enlighet med sitt medtoetande iner Her-
ren. Afdeosa ord åter-vann hon styrka och
simteolngu och toaeklade icke mera. Hon bort-t
fördes äter till sitt fängelse.

Wien un hade en annan tanke gjort sig
gällande hos de kärattde parterna. Man hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free