Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljöd en psalmton oss till mötes,
Ljöd så fridfullt öfver stormen,
Öfver trädens sus i skogen,
Bom ett Ilerrans lof i natten,
Bom ett: ”pris ske Dig” i öknen -—
Och igenom pörtets fönster
Sigs en liten knäböjd skara
Utaf barn med far och moder
Uti bön och andakt stadde.
Och jag tänkte i mitt hjerta:
Ofta ofta har mitt öra
Hunnits nog af dansmusiken
Och af verldsligt glada sånger
Från de rikes stolta boning —
Aldrig af en säng som denne,
Uppstämd till den Högstes ära
Nu af pörtets barn i armod;
Ofta ofta har milt öga
Blifvit bländadt utaf skenet
Ifrån rikt upplysta fönster,
Och derinnanföre skådat
Barn och ungdom, grant utstyrde,
Sväfra fram i dans och lekar —
Aldrig än en syn som denna,
Full af frid i ödemarken,
Herrligt skön i kristlig enfald.
Och med aktning ren för folket,
Som i fattigdom der lefde;
Lyckligare visst än mången
Rik på jordens guld och skatter,
Trädde jag nu in i pörtet,
Sedan sången der var slutad,
Bad om hyila öfver natten
Under deras tak i värmen,
Bad om skydd för bistra kölden
Och för ovädret derute.
Giad och fryntlig uppsteg mannen,
Raske värden uppå stället,
Lyfte straxt en bänk till spisen,
Gick så med den tända pertan
Hastigt ut att se till hästen
Medan hustrun välförståndigt
10
Lade mera ved på elden,
Framför hvilken jag mig sträckte,
Nu i allsköns ro och trefnad —
Framtog sen min goda matsäck,
Åt friskt sjelf och delte med mig
Äfven åt de snälla barnen,
Som i sina hvito mäckor
Blygsamt höllo sig på afstånd
I en vrå med sakta hviskning -
Öfver fremlingen de sågo
Med glasögon uppå näsan,
Kall och frusen efter resan.
Men en fröjd det var att skåda
Huru glade de framkommo,
Då jag bjöd dem på min vägkost,
Gaf dem smörgåsar och plättar,
Jemte andra goda saker,
Som de låto väl sig smaka,
Tackande med ord och blickar
”I vår fattigdom och ringhet
Ha vi intet er att gifva
Till undfägnad)” sade modren
Med ett leende i vemod,
”Och ni ger likväl åt barnen
Allt det bästa ur er matsäck —
Stackars barn, de ha visst aldrig
Ätit än en sådan qvällsvard,
Ej engång på sjelfva julqvälln;
Veta «
Än en beta bröd öch kalja
;j af något bättre
Eller litet vattuvälling —
Några mujkor och poteter
Äro endast högtidsrälter —
Men yi lefya dock förnöjde,
Tackande vår Gud af hjertat
För det dageliga brödet
Och allt godt han oss bevisar
Af sin faderliga godhet,
Utan någon vår förskyllan;
Mest likväl för nådens skatter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
