Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ett sorgens tuoltt på hennes lefttadöhitmttel.
Oetnteö älskade fader dog efter ett kort sjukdom
—- och nu flod hon· ensam i werlden. Äunn
led hott toiil endast as sitt djupa sorg efter
fadren; ly bondfollet älskttde hetttte mycket;
men dii dett gamle bottdett, någon tid derefter,
afträdde hemmanet tit sitt son oeh dettue kort
derpä gifte sig, blef det annorlunda. Han
sjelf toar toiil ett god menniska, men hatt toar
stoag och hade intet att skissa i sitt huö; ty
hans hnflrn, fottt toar ett Xantippa, det toill
stiga ett mycket styftg qtoittua, styrde huset ett-
toäldigt och behandlade alla dest öseizza med-
lemmar nästan font turken behandlar de kristtte.
Hott toar ej blott ett plågoris for sitt tuau
äldrar, och gjorde detta hus, sottt förut toarit
en fridens boning, till ett skådeplats for de
sorgligaste oclj obehagligaste upptriidetu Ishu-
tterhet toar Jolli hetttte en nagel i ögat, och
ittgen dazt förflöt, under htoillett hett ej loar
ett föremål for de orimligaste beskyllningar —-
oth hmarje qtoiill gick dett stackar-il flickan tsrögd
till fängs. — Alltid loar hon dock tålig och
undetgistoett oeh förrättade de gröfslsa och tyng-
sta syftlor utan en snckz men att intet as det
hott gjoede toar toärdinnan i lag, det toar
delta fottt föll fä tungt på hennes hjerta; ty
Jolli toar ett snäll oeh ordentlig flicka och
gjorde alla fitta göromål ttted -omforg. Slut-
ligett beskyllde hott hetttte för tjufnad en afton,
då hon, som sjelf toar tosrdtilös, ej stek rätt
pliett garnhärftoa, htoilkett hott förlagt, och
besallte henne genast lägga itt sina kläder i ett
knyte och gii dit hutat-ifrån hott kommit. Plan-
ttett tosgttde ej intoäuda niigot hiiremot oeh de’
gamle-, font gjorde det, touuno «itttet annat
med sitt försök ätt att de ådrogo sig sjelftoa
många förebråelser för det de t· sitt hus upp-
tagit «ett landstrykare med sitt ljttfaktiga dot-
ter.« Och bort tttåfte Jolli och det till natten.
Stackars Jolli gick med sitt knyte, grä-
tattde,soelj kände sig ännu mera arttt itu told
sitt bortsärd frätt slottet, ty då hade hon sitt
fader; nu toar hott det-emot ensam, och hatt
sos i den kalla graftoett. «Hloart skulle hon gil?
Det töistte hon ej fjels; men hon toille ej lent-
tta ortett tttau alt säj-ja fartoäl iit hans skugga
och hade ett innerligt behof att ätnut engång
bedja på hans graf. Hott gick det-före «mt till
kyrkogården, der hennes fader slumrade dett
langa fridsnlla sömnen. Hiir knäböjde hon
framför hans eulla kors, bredtotd htoilket blom-
sterkorgeu, font på toistt sätt toarit upphoftoet
till beggeö olycka, stod fylld med blommat-,
dem hon föregaettde söndag ditfört. Det toas
ett månljus Angusti natt och den totiuliga mä-
ttatt göt sittljuftoa skimmer öftoer kyrktttt och
graftoarna, östoer skogen oftoanför och insjöa.
nedanout kyrkogårdett, samt öftoer den fader-
oelj moderlösa, settt under tätar bad på sitt
faders mull till Gttd ottt hatts nådiga beskydd.
lluder denna bött syntes ett smart gestalt,
omfladdrad af ett htoit slös-t, lätt framskrida,
ttiifltttt fiolistott i månskenet emellan graftoarna
etttot den plats, der Jolli låg knäböjd, och
sladnade först ds hon kom helt uiira den be-
djande, sottt dock ej blef henne toarse. Lättgs
stod hon tyst oeh orörlig, lutad mot ett graf-
toFtrd, och betraktade öntsotn bedjerskatt, korset
och blomsterkorgetu Stnndom förde hott doeI
ttiiodtttett till sina ögott, betagett af ett citer-
hiillen rörelse. Men då bönen toar slutad och
Jollis snyftningar något fattat sig, utropade
hon: Jag bedrager mig icke, du är Jolll,
sottt fax-s så lättge förgäftoes sökt orl) med
öpptta artuar skyndade hon emot den bestörta
flickan och slöt henne till sitt bröst.«
«War det ett spöke, sota pappa?– fri-tige-
de lilla Artur.
«Ditt lilla tok,« sade fadren, «stidatta
finnas ej tnera ens i sagan-«
«War det då Jollis goda engelsk-! fråges-
de lilla Marle.
»På sätt oeh tois,«« yttrade fadren, sdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
