Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
is
toar deu unga« grcstoinuanz mett giftoett eder
till freds, så fån J höra mera.
Sä snart Jolli äterhenttat sig isräte sin
sdrsta sinnesrörelse, yttrade hon sitt förmaning
bftoee att, på ett sädatt tid och ort, fä oför-
modadt återse grestoinnatt och drott sig mörd-
nadssttllt tillbatet. Men greftoiunan drog hett-
ne åter-Jill slg; omfamnade henne uted djup
rörelse och berättade att Jda, som kort efter
Jollth och hennes faders affärd uppfört sig
oanständigt oth otoärdigt och bliftoit entledigad
frän sitt befattning, kort derefter insjuknat, «
följd af sitta tttstoiifuingae, och dii hott kättde
att hennes slttt ualkadeo, hade hon lätit kalla
greftoinuan till sig, förebärattde att hott hade
en hözist toigtig fas att omtala fot henne.
Greftoinnan hade nn besökt dett eländiga, htoaro
tillstånd hon befunnit i högsta grad beklagans-
wäedt. Jda hade då berättat att Jolli toar
alldeles oskyldig oeh att hott fjelf toittttat emot
henne ttoärt etnot sitt egett öfwertygelse, för
att intränga henne nr greftoinnaus gunst, hwil-
Iet på det högsta plägade hennes satutoete oeh
gjorde tanken på dödctt ontseigligeu bitter. Hon
wille nu genom sitt bekännelse och sitt ånger
afbörda sig helst ett del af sitt sinld. Gref-
toinnan yttrade toidat·e att hon och hetiters for-
sldrar ifrått denna dag utstått de Plågsanntta-
ste gtoal isstoer den orätttoisa dett oskyldiga
Jolli och hetiters fader lidit och att de gjort
allt söt- att kunna äterfiuua dent, htoilket nu
först, gettottt Försyneuss stickelse lyckats henne.
Hermes toagn hade ttetuligen gstt sönder nära
prestgården oeh då hou, ttonttgen att toita itt
derstädes, for att få sitt skdott lagadt, for dett
toiirduadotoärda Prostett outtalat anledningen
till sill kissl- både hall llpplyst henne ont Jollis
wistelseort ästoettsottt ont hennes faders död.
Derester hade han efterskickat henne; mett bu-
det, sottt erfarit Jolliä ödet hos boudfolket, ha-
de toid äterfcirdett sett henne på kyrkogården
oeh deront letnttat underrättelse, då han ej sielf
bedes nattetid gä bland graftoartta, htoarester
grestbinnan skyndat dit fiir att sii mycket förr
raka henne. «Oth utt, fortfor hou, känner dtt
allt. Wi foljas nu Zit till prestgårdett, dlt
Prosteu toiiuligeu inbjudit dig, oeh i morgon
begiftoa toi ost på toas-s till ntitt faders slott,
det tuiua föräldrar oeh jag siola göra allt,f’or
att godtgöra dina stora och oförtjeuta lidanden-
Dn stall härefter bliftoet tnig kär som ett sy-
ster. Gif tnig ditt artn, intet tto8ug, intet för-
behåll! Seskt — och de gingo försonade. Och
tnåuauö silftoersiituttter strälade herrlizzt öfwer
tyrkatt, öftoer graftoarna, bftoer slogett och
sjött och öftoee de unga, sons arm i arm gitt-
go så förtroligt, sottt ottt de toarit af lika börd
och bildning.
Följattde morgon gjordes ett besök i bond-
gården, der alla, men isynnerhet den unga
toiirdinnan, nted största fårtoäuing såga Jolll
komma kikande i toagu, otukliidd i ett dragt al
siden och i sällsketp med dett älsttoiirda greftottp
natt, font bemötte henne ttted största granan
geuhet och toiiuslap. Dett sistnämnda, sotn af
Jolli erfarit det gamla bottdfolketö godhet ctnot
henne-ii fader och henne, satttt deras uutoaraude
betryckta belägetthet, erbjöd dent, i sitta for-
iildrars nattm, ett boning oey fritt ttnderhåll
till dödedagar ii slottet-s ägor-, och sedan de
gamle, som iilslade Jolli sotu en donet-, bifal-
lit detta, anträddes hemresan. De gamle skulle
efterskickas några dagar sednare.
Med rörelse oeh tårar etuottogo greftoen
och den äldre greftoinuan den Ztetfuuua Jollt
och isftoerhopade henne nu med ynttestbetvib,
för att godtgöra sitt orätttois-t.
Matt toar nu öftoertygad ont Jollis -o-
skuld; tnen ännu litet-stod dock ett frästa obe-
stoarad. Htoart hade ringen sbrstonnuit2 Den
dömde Jdtt hade ej kunnat letnna någon upp-
lysning deront och oaktadt alltr hennes fel, ha-
de utatt dock ej anledning att tro det hon sor-
öftoat stölden.
Detttta gåta blef innan kort löst pä sitt
eget toio. .tattett före den unga grestointtatu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
