- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
21

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

toackeri sade hon till sig ssels, och dertvid lu-
tade hon sitt hustottd allt lägre och lägre mot
tvattuet, sitt att bättre kunna spegla sig, till
deß att — plunts, der föll hela guldkronan
med perlan ned ifrätt Adalrttinao httstoud och
förstonnu uti källatts lilla toattenspegel.

Adaltnina tttiirkte det knappt, så betagett
idar hott uti sitt egett skönhet; tnett hivad hätt-
dek Knappt bles källans toatten äter stilla och
klart, ittnan Adaltnina såg i deß spegel ett helt
attnan bild af sig sjelf. Det tvar icke, mera
den understött-: prittsessatt i hennes guldstickade
klädnittgz hon tvar fortvandlad till ett stackat-ii
ful och fattig tiggaeeflicka i trasiga klädet-. Och
t ett blink forstvantt hela hennes stora klokhet
tillika, sll att hon dlef så okunnig och enfaldig
som den allra oliirdaste, och det toar mitt-twät-
digt att t« samma stund förlorade hott alldeles
sitt minne, sil att hott icke mera tvißte htoem
hon «warit och hivarifriitt hott tom och htoart
hott slulle gä. bott kände endast helt dunkelt
att nägon stor söriindrittg föregått, och det
striitnde henne, sil att hon sprang bort isrått
tilltatt och sprang allt längre inåt slogeu, titan
att tveta htoart

Dä blef det märkt ont qtviillen, och toar-
gattta begynte tjuta längt borta i siogett. Ll-
daltnina blef allt räddare och sprattg allt län-
gre, till deß att hon på långt häll stig skenet
as ett ljus. Nelr hott tom dit, toar det ett
litett stuga, och der bodde en gammal och fat-
tig gumma. Htvarisriinkomttter du, stackars
slicka, sä sent uppå qwiilleu? sade gumman.

Men Adaltuina kunde ej stoara derpå. Hon.
tvißte es ens htvettt hott toar och hivar hennes
föräldrar bodde. Dei förbarmade sig gumman
iiitoee henne och sade: ester dit iir sa ensun
och fattig i hela toida» tveeldeu, så stall dtt sa
bo hos mig. Jag behöstoer just uiigon som
toaktar mina getter i skogen, och det skall dtt

iii göra, om dtt ttppsor dig sniilltoeh beskedligtl

och iir nöjd att iita toattett och bröd och litet
getmsöll iblattd, nttr tvi ha kalas. l

Ja godt oelj tvi-il, det tvar Adi-lottni-
mycket nöjd med och knstte med stor tackjatitljet
gummans hattdz ty tttatt att hott toißte det,
hade den blåa sött hållit ord: lealtnina hade
nu sått det som toat bättre ätt skönhet oci; kir-k-
het och rikedom, netnligen ett gtsdt och isdrnjttkt
hjertm Mycket lyckligare toar lyten tttt, niie
hett mattade fina getter och ät t·t·tt7·.ntt",1,.-t bröd
och loft-ii dett gamla gumman-: hard« diod
—- ntheket bättre toar hett nu att sir-tit, Zl-
nted ett ödmjukt hjertit följtt tttiiuga konstiga
gäftoor, säsottt ett gode santtoete och stilltt för-
nöjsamhet och lttgtt och frid oti) kärlek, etJtoart
man i toerldett hamnar- cch hivat Adalttttna

gick, dt«r blef det ånyo sotstett omkring henne

men icke mera as hennes förgängliga liter-« skön-
het, utan as dett stilla fortiarittg, som flinet
omkring de goda och fromma på jorden, invit-
kas stil strålar af skönhet, såsottt tyglarnas
anleten, när de med sitta siren lztoita tvingat
sänka sik-; ned till denna toertdenes dalat-.
-ten i konungens gatd bits en fasetts-
usspständeise, ntir prittfessatt sörstoattxt. Det
hjelpte ej att de stackars kattttttsrjttugfrttrna oet-
tantntartjeuarne, som toarit sned toid grinden,
inkastades uti ett mörkt sting«elfetortt, det hickar-
ten sol eller måne lyste upp-? dent. Kennet-ger
och drottningen sörjde otrösttkizit Tse titt-: flit-
da hela sitt rike i sorgdriigt och init. pi i itsr
korna, att den.sotn kunde ska-sa prinsessan tis-
daltnina tillrätta, han skutit- få otixtikssjatt titt
sitt srtt och halftoa kontantas-T- xiii ea· köpt-.
Det tvar ett god hittat-stött, octt milan
prinsar och ridderstnau hade lust att söt-tjuv-
den. J tre liinga år tedo dt n. - wid- ses-t·.
den och sotte oeh solitt-, ttttn tildes g i- .-
nägotn Sa hände det etsning att e- ««-s x.
och raske drittö Sigismund nnett sits so - -
kom till den gamla gumman-so kojtt. kisa-—- s-
satt der i sorgkläder. Htoeitt sovjet ni, tsc.
utor? frågade prinsen Konttngett inte t·.-stils
att alla stola forjtt dett fotsttntnntt prinsessor-.
stoatade gutnnntn; tnen icke mar det slet siat-.«

ii ·.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free