Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
l klia slummer- ckig betrakttz —
lila-urnas entlaaröje
.er ditt osliulelslöje,
När tlu valen-u- ripp.
soki ro, tlrI lilla!
sol· på mar-raras ert-ml
slumra in sir stilla
litat klia matarnas bar-ml
lyckligt lång tit- iirmu tkr-selar-
Fkam till sorgerna i verlden.
sofi ro, ila lillnl
Utrean veklelens ville-,
Brydeki ors-li lur-sal
Sanningen och Lögnen.
Folksaga.
Fordom woro Sanningen och Lögnen
bröder. En gårig begåfrvo de sig på tu-
nianhand ut på wandring. Då de till-
sammans hade roandrat en måltidsmellan-
tid tillända, rvoro deras magar redan to-
rna och de wille åta. Lögnen sade: «Låt
oß nu, broder, rita först nr din matsäck,
och då den blifroit tom, då må wi åter
framtaga min.« Sanningen gick in hår-
på, och de åto först nr hans säck. Då
nu Sanningens matsäck blifwil tömd, de-
lade Lögnerr ingenting med sig af sin.
Sannirigen uthärdade tvål en dag sin hun-
ger, men på den andra dagen förmådde
han för smält ej mera-gå, hrvarföre han
lofwade Lögneir att få göra honom allt
hivad han wille, blott han gåfwe honom
mat. Lögneii sade: «Låt mig ntsticka ö-
gat ur hnfrvudet på dig, så stall jag gif-
wa dig mat.« Sanningen tänkte: «Iag
måste ändå dö af hunger, och det gör mig
större smärta, än mitt ögas utstickandM
Han gaf derföre Lögnen lof att utsticka
hans ena öga, blott harr singe stilla ska
hunger af hans mat. Lögrreri ntstack då
Sanningens öga och lät honom äta ur
sin matsäck. Derpå begåfrvo de sig i frid
widare. Lögnen åt, men gaf intet åt
Sanningen. Då Sanningen åter begärde
mat af Lögnen, sade han: «Annars gif-
wer jag dig ej mat, om du ej låter mig
sticka ut cifrverr ditt andra öga.·« Hwad
stod för den arma Sanningen att göra?
Hungern blef allt större, och han trvangs
stuttigerr att låta utsticka jemwål sitt andra
öga.
Då Sanningerr nu förlorat begge si-
na ögon, kunde han ej mera se att gå
någonstädes, och Lögnen måste således bli
hans ledare. Lögnen rvar en hel dag
Sanningens ledare, och då qwålleri inföll,
hade de kommit till en kyrtowalt. Lögnen
sade åt sanningen: «Nn åro wi wid ett
stott, och i detta flott kan dn nog qrvars
stadna ock) skiljas ifrån mig, ty dn kan ej
mer gå någonstädes, men der kan du dock
af menniskorna tigga dig till så mycket-
sonr du behöfroer för ditt uppehålla-» Med
dessa ord förde han Sanningen till kyr-
kowalteri, lemnade honom der och gick
bort. Inoiri denna hcignad war en liten
kyrka, som war byggd öfrver en aflidens
graf. Nri just råkade der på kyrkotaket
trenne korpar i twist med hwarandra. Den
ena sade: «Jag ivet nog hwad jag mek.-·
Den andra sade: «Jag wet nog hwad
jag wet, men du wet ej hivad jag wet.««
Den tredje åter fade: «Men ingendera af
er ivet hivad jag wet.«« De andra börja-
de då att säga åt den tredje: «Hwad ar
det för en sal. som du wet, du borde tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
