Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
om den äfwett för oß.« Denne wille ej
berätta någonting, men de andra ansatte
honom hårdeligen och lofwade sjelftve hwar
i sitt tur berätta hivad de tviszte. Då be-
gynte han: «Framfbr denna kyrkas trappa
under jordett på tre spanns djup sinnes
ett sådattt statts mull, som återgifwer ögo-
nen åt den, sotn ej ens har ögongroparna
mera qtortr i huftvudei, blott han tager af
mullen och dertned gnider sina ögon.«
Deroå begynte åter den andra korpen
förtälja hivad han tvißte: «J konungens
stora huftvudstad är bfwertnåttan stor wat-
tenbrist, så att man ingenstädes kan få en
droppe matten, och det i staden på torget
är en mycket stor grå sten, och under ste-
nen sinnes ett ypperlig brunn. Då stenen
vältras derifrån, så kan nian få tillräck-
ligt watten for hela staden.«
Ten tredje begynte då att förtälja sin
berättelse, att i samma stad konungens dot-
ter warit sjuk i sju år, «och,« sade han,
«otn man framför kyrkoaltaret, hwarest ko-
nungen sjelf går till Nattwarden, tre gått-
gor tager upp stenar och derifrån hemtar
smuts och ger in åt henne, så blir hon
åter frist.«« —
Då korparne hade förtäljt allt detta,
flbgo de bort. Sanningen, som klarligen
hört allt, begynte att famlande söka kyrko-
trappan, sedan korparne bortfiugit- Då
han någtsn tid hade sökt, wtn han slutli-
gen till trappan och begynte med händerna
gräfwa en grop i marken, och kant trenne
ögonstenarne begynte wexa. Hari tog an-
dra gången och gnuggade återigen, tills
hatt redan kunde se litet likasotn genom
en duk. Då han yttermera för tredje gån-
gen gnuggade dem, såg han lita klart som
förut.
Derefter begaf han sig till den stad,
der korparne sagt att det war så stor wat-
tenbrist. Då han kom dit, ivar han moc-
ket hungrig och begärde bröd af stadsbo-
ente. Foltet i staden tvar wänligt emot
honottt och gaf honom mycket god mat.
Då han ätit, bad han att få dricka, men
stadsboerna sade: «Ack, dricka hafwa tvi
alldeles icke att gifwa dig, ty watten är i
denna stad wida dyrare än bröd; då litet
deras tnåste hemtas på stere mils afstånd,
så kostar ett stop walten slera rubel, och
man katt icke ens alltid få watten sbr
pengar.««
Ester denna berättelse sade Sannin-
gen: «Giftven ntig hjelp, så skall jag skaffa
eder så mycket wattett, att alla i staden
skola få nog deras.-« Detta anbud war
ltnycket wälkommet, och stadsboeme gåfwo
30 tnan såsotn biträde. Sanningen gick
till det torg, sont korparne omtalat, och
upplyftade stenen. Der fratnqtväilade en
stor klar och wacker källa, så att alla i
staden singo så mycket watten de behöfde.
Titl belöning gåftvo de åt Sanningen
mycket penningar och annan egendotn, så
att han blef en tnägta rik man.
Sedan gick han en gång att besöka
spann djupt. Han tog mull, gnuggade konungen, och sann honom högeligen be-
denned sina ögon och kände redan huru dröfwad. Han frågade honom-
tewa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
