Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
felar er, wördtge konung- då ni är fä be-
dröfwad?» Konungen. swarade derpå med
sakta röst, att det redan war sin är sedan
hans dotter blifwit sjuk, och att ingenting
hjelpte henne. Sanningen sade då; «.Wör-
dige konung, jag wtll bota er dotter, blott
ni låter mig gå hwart jag will och gifwek
mig par karlar till biträde. Det war för
konungen en stor fröjd, då han hörde det-
ta, och han gas ät Sanningen ss många
man som han behöfde. Sanningen bad
dem föra honom till den kyrka, hwarest
konungen sielf plägade begå Nattwarden.
Dek tog han skasnfd·r altarbordet tre gån-
gor upp stenar och mull va fä sätt, som
han hade hört af korparna. Han gas af
mullen in ät kattungens dotter, och hon
blef i detsamma alldeles frisk. Af tacksam-
het skänkte konungen åt Sanningen sitt
hatfwa itke, och blef han sälanda en mäg-
tlg man.
Då lögnen sick höra, att det gått hans
broder Sannlngen fä wal, korn han till
honom, för att fråga, huru han blifwtt fä
rik, och hum han åter Thade blifwlt hel-
bregda, ehuru han varit alldeles blind?
Sanntngm, som alltid kvar en als-
staffens man, kunde ej ät sin broder saga
någon falikhet, ehuru denne wissekltgen
roar hans siende och hade gjort honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
