Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
af tips-sigma slösaktighet, stolthet och högmod?
Mett jag har stt sagt dig, att dtt här icke stall
anträffa nägra laster, dtt sär fäledes icke heller
bär toättttt nägra palatset oelt yppiga trädgår-
dar. Jttnetvättartte äro fornösfatnttta tnettftor,
de ästuttda ltttet tner, ätt htoad de till liftokts
hö,tst.t nödtorft behöftoa. De leftoa i hälar,
för tttt skydda sig for otoäder och toilddjnr.
De äta rötter, örter och trädsrukter, säsotn
naturen frambringar dent, emedan det är till-
räckliktt for liftoets uppehälle. Allt annat är
öftvet«slöd. — Mett, sade Azem, dä haftott de
jtt bra litet fysselsättnitt,«t, lit-varmed fordriftott
de tiden? Åh, ftoarade stoddsandett, de äta
rötter oeh dricka toeuten, och när de icke äta
och dricka, fä stiftoa de, och när de icke tttera
få fötttn, få gapa de pä utätten och jäfva. —
Azetn skakade trä httftottdet, och emedan
han trodde, att floddsanden blott tville göra
narr as honom, fä bad han, att hatt mätte
beledsaga honom till ett af lattdets toise mätt;
tv, tillade hatt, fatt aktar intet fä högt, sottt
toiohet. Htoad tallttr dtt då tvi-hett frägade
hans ledsagare· — Nantrligttvis ntforstandet
as alltings orsaker-, betraktattdee af upphöjda
foreutäh säsont uppfollaudet af sitta pligter,
och tnäuga sådana höga änntett. -
Htvad det sorita beträffar, intoände skydds-
andeu, fä bör du icke här föta ett sädatt tvis-
het. lltsorftaudet af tittgetts förborgade orsa-
ker är ett ottotttg nyfikenhet, font bar sitt ttrs
fprtntg ur stolthet och högmod, laster, htoilta
här jtt icke finnas. Uppfyllattdet af sina plig-
ter, det är här etthtoar ntedsödt, och för att
lära sanna sitta pligter behöftoes ingen tvis-
het. Dtt stall här icke finna en enda, fotn
tville beröftoa den andra fä mycket fotn ett
ollott, otn han är i begrepp att stoppa det i
tnnuneu, eller fotn toille utdriftva honom ifrätt
den bältr, htviltett hatt tillredt för fin tätning.
Det är dett enda pliktt, som dessa lyckliga
Itenulskor hafwa, och denna pligt lärer dettt
redan naturen, dertill behöftoa de ingen tvis-
het. —
Azetn tvistte icke hivad hatt sknlle tänka
otn sitt styddsaudr. Leftva dä, fortfor han,
ldeoftt lyckliga tuettftor icke i umgänge tned
htvarattdra? Storas de es af toisa furstars
lHafttta de icke förträffliga lagar? —
Htvartill behöstoes allt detta? foll floddöt
attdett honom i talet. Lagar och furstar för-
utsätta laster. Htvarest dessa saknas, äro äf-
tvett de fednare onödiga. Åsa-en till ettstilttt
tttngättgen förefinnes ingen anledning, etttedtttt
alla här äro lita fria frätt laster och tuattspläs
gas lita litet as ledsttad som af ett onyttig
tttsgirighet, fäsottt jag förut har sagt.
llttder det de gingo lättgre suntto de ett
döende, fottt läg tvid toäzsett och jetnrade sig-
Azettt stundade sig strax for att hielpa honom·
Det är dock besynnerligt, utropade han, att
tnettstor tttatt laster fä ttttttta öftoergiftoa ett
döende. Nä hwad, sade skyddsauden, stulle de
bro stg ont ett aunan? Sädattt stulit här
fastmer toara orätt. Ettlttoar har jetnut upp
fä tttycket«, fotn hatt behöftver för sitt egen hög-
sta nödtorft, — och deras katt hatt ittgetttittg
ge bort, utan att göra sig fjelf en orätttvisa.
Qlt huru skulle ntatt just tunna bistå ett döo
sende i ett land, der konster och tvetettftaoer ärv
alldeles okända? Den der sfnte har dessutom
leftvat nog. Det är« billigt att han gär bort
och letnnar plats för andra. Att förlänga
hatts lif wore stt ohörsamhet mot Försotten
och orätttvifa mot sig sjelf. —
Nu dppnades iigotten pä Azem. Min·
tära styddsattde, sade han, det bär är icke den
werld, i htoilten jag önskar lefwa. kitt äta
ollott, dricka tvattett, fästvet hela dagen lättg,
tncka pil mätt och fäspa mot den, det är icke
i min smak. — Men, itttoättde styddsattdett,
dtt önskade itt fä lestva i en toerld, der inga
laster funnos, och här sinnes jtt es ettgäng
stenet as laster. — Ja ntett, insoll Atettt tued
häftighet, här finnas också inga dygder, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
