- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
99

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rit nagon warg nti grannskapet. Ja tytvärr,
sade solkettz sista natten ha toargarna rifwit
ihjäl tvärssetasie kasse helt« nära till gärden,
derborta toid klan. Stass, sade salter; månn-
tro de tooro manga?— Ja, det kan ingen sZ
noga weta, sade folket. —- Det gör ingenting-
sade Walter; jag frågar bara för att tveta
om jag skall taga Jonas med mig. TV nog
tär jag ensam ened tre , enen äro de flera, ss
Ian det hända, att jag ej hinner slå ihjäl dem
alla, innan-de springa- sin wäg.

Nog lir det bäst ända, att du kommer
med, Jonasl sade Walter. Kanhända de ärv
många. — Jckelpar jag nu tid, sade Zonaö,
och deßtttam iiro de säkert ej flera än tre;
detn sköter Walter nog ensam. — Ja, sade
Walter, tvißt gör jag det; men ser dn, Jonas,
ont de iiro tre, så kan det hända, att en af
dem biter mig i ryggen, och jag kunde fä mera
beswäritned att slå ihjäl dern. Om jag bara
tviste, att de ej äro flera ätt twå, fä skulle
jag ej kry mig derom, ty dem .tar jag en i
invarderajhanden och luggar dem wärre iin
nior Greta gjorde förr med mig sjelf.

Jag tror helt säkert, att de ej äro slera
än ttoii, sade Jonas. Mesi drnka de toara
tioå, når hatee och hona soljas st« Nog lug-
gar Walter dem utan mig.

Metz ser dn, Joteaö, sade Walter-, ont

de äro noli, sli kaa det ändas hända, gtt den «

ena slipper undan och biter tnig i secret« ty
jag är ej ss stark i toensira handen, som i den
högra. Nog kan du komma med och ta en
dugtig stake med dig, isall» de· tverkligen·äro
twä. Ty om der är bara en, sä tar jag i
bonotn med bada händerna och kastar honom
lefwande ps ryggen, och sä sär hatt sparka bäst
ban tvill, nog håller jag sasi honom.

Räe jag rätt tänker på saken, sade Jo-
nas, så är jag säker pö, att det ar bara ea.
Hwad sinlle tjoa gsdra sned dassens Jcke räckte
kan till st mer än en.

Men oIn du ända skulle komma med,
Jdnask sade Walter anno. Ser dn, nog törs
jag ihop med en, men jag år ej riktigt toan
ännu. Det katt hända, att han riswer sal va
min nvä tröja.

Hör nu pä, sade Jonas, jag börjar tro
att Walter ej är sä tapper som socket hösts-r-
Förs1 skulle Walter ensane släß med syra, se-
dan med tre,« sedan med-twä, sedan sned en;
och nn toill Walter ha ijelp Inot den ena-
Htvad stall solket säga ont det? Kia-hända
inbilla de sig att Walter är en pultron-

Det ljuga de, sade Walter. Jcke ar jag
alls rädd, men det lie roligare, när man är
twå. Jag tolll saealda någon, som ser uppå
huru jag klappar roar-gen, sa att dammet rh-
ker om pelsett på honorn.

Nå da kan ju Walter ta morbrors lilla
Soji med sig. Hon sär sitta tia en sten och
se pli, sade Jonas.

Nej, hon dlir besläde kadd, - sade Esai-
ter, och hur slnlle det passa sig för en flicka
att gå pa tvargjagt? Kain du. med, Jonas,
så stall du sa skinnet, och jag är nöjd med ö-
ronen och swansen.

Nej, jag tattar, sade Jonas; Walter kan
hiillasltnnet sjelf. Nog ser jag net, att Wal-
ter sr rädd. Fy, skäm ut honom!

« Yet grep Walter-. Jag stall wisa att jag
ej Ir’rädd, sade han, och sa tog han trum-
nian4 sabeln, tnppsjädern, sällkniswen, rosts-
sate och träderpisiolen och gick helt ensam ert
ps toargjagt till sjogett.

Det toar en wacker aftonqtolst, och fåglar-
na sjöngo falla grusar. Walter gick mycket
långsamt och försigtigt. Wid htoarje steg säg
han sig omkring pä alla sidor« orn der hän-
delsen-is sinlle sitta någon och lura bakom sie-
narna, Dan tyckte precis att nägot rörde sig
derborta i diket. Karr-hända toar det en kvarg.

Det är däst att jag trummat litet, inna- jag
gir dit,»ränkte Walter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free