- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
140

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mo

Kotn ttt, få skall tti få fe den, bara toi gå ett
litet stycke på två,1ttt.

Tror lilla herrn det? Nå, då skall jag
ros-ii kotnttta med honom för att fe, sade gnis-
ben.

Ja, kottt bara, kont ttn firar, sade Wal-
ter orl) drog gnltlsen med fiks ttt på trappatt
och fedatt längre nt på lattdotoiigetn

the ser jag någon eld, sade gubben.

Jo toattta litet, tttt se toi honom strat-
bas-st tvi komma upp dit på backen, sadeWal-
ick-

Riktigt, få toar det. Mak de kotntno på
backett, såm) de båda densamma flora elden,
som Walter sett lysa mellan trädett. Dett ha-
de tttt stigit hözxre och höjt sig ånda till tråd-

topparna oels toar så stor och rund sont ett,

wagstoitjttl. Walter stod der både flat och för-
månad. Det font ltatt trott toara ett eld, det
toar- fullmånen. font gick i aftonens stillhet
upp Eftoer skogen.

Och få här långt har lilla herrtt sprungit
för att fe uppå månen? sade torparegnbbetn

Det tottr tttårktoårdigt, sade Walter för-
lägett. Tett såg precis ttt font ett draield.

lött-ad menar lilltt herrtt ttted ett drakeld?

Det iir en sådan eld, font brinner östver
ett statt eller ett sordgötntna.

Nå då iir toifzt måtten också ett drakeld,
sade gnlscsett. Han loser alla nätter öftoer jar-
dens skatter. Han år ett åter-sken af solens
anlete, som skiner öftver hela toerldett och ös-
nter dagens arbete. «

Hlmtd iir det för skatter, fottt måtten lyser
uppli? frågade Walter nyfiket.

Det år fordettö htoila och arbetat-erts söttttt
och fastnat-tets ingn, sade torpategnlslsetn Ar-
betet ar en herrltg sak, det håller kropp och
sjsii kalka och ger ost, ttted Gnds bisiånd,dage-
ligl bröd.
en herrlig Gttda gåftoa. Måtten år nattetid
öga, forn toakar öftoer tttennisians frid.

Walter iförde fundersamt uppå, men hatts

Men efter arbetet år också htoilatt.

hustoud toar få fullt as sordgdtttmor och drak-
eldar, att isatt icke så fort gas med fig. iiara
far, sade hatt, nog tvet sag ändi, att tti katt
toisa mig en skatt hår i skogett. Bata jag blir
rik, så skall jag bygga åt er ett ny sluga, och
ni skall få ett präktig ko, och alla sattiga skola
bli kisa-

Menar han detk sade åter den gast-Je-
Nå, då skall jaa såga honorn, att nog har
jag en stor skatt, och deraf bli alla fattiga tika.

Hmar har ni dett, kära sar? sade Walter.
Kont, så gå toi nu strax att foka den.

Jeke behöftoa toi då gå långt, sade gno-
ben. Dett ilat-ett har jag hemma i min singa.

Har ni dett het-utta i stugans Och får
jag riktigt se den tttt firats

Ja, kom bara med.

Sll gingo de tillbaka till slttgaty och Wal-
ter såg sig tned förundran omkring, om den
händelsetoio skttlle blänka något silftoet och
guld i de mörka tvråartta. Men slugatt Ivar
så fattig, der stod bara en fpitl och en fatta
ott) ett bättk vel) ett bord och en gryta och ett
spittttroek, och på toiiggett hängde ett bössa och
en oxe och en gatmttal sabel och ett skinnltiiltr.
J mörkaste torått toar ändå något som blänkte
likasom eldkol, och det tvekte Walter såg hektiskt
tet, tnett tnid närmare påseettde roar det ttoå
ögott af ett gammal grå katt, font lurade på
möß tvid ett häl uti golftiljortta.

Nå, hit-ar har ni er skatt, köra far? sade
Walter till slut, när hatt icke såg något teeken
till dett omtalade stora kopparkitteltt.

Hiir iir mitt skattl sade gubben och ledde
Walter fram till det lilla bordet, der bibeln
lag uppslagen på lördagöafeottett. Hiir är mitt
och alla menniskors största statt, och det iir
Gerds ord. Af den skattett bli alla fattiga
rika, och alla sorgsna bli glada, -och alla o-
lyckliga ocit bedröftoade på sordett isa deras ett
elvinnerlig hugnad. Jcke bebostver ettan söka
-den skattett i mörka skogett och gråftoa förgäf-
tveoi tsordetto grus, fåfotn de snikna menni-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free