- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
154

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

dige furste, och ont ni toill stiga itt ett stttttd
hos mig, så kunna toi öftoerlägga otn saken.«

Walter trodde sig höra ett röst ifrätt him-
melen. Hatt följde gubben och berättade för
honom ttpprigtigt afsigtett med sitt besök hos
snrstett, och dett olycka, sottt förmädde hottottt
till detta steg. Kammartjettarett gjorde sig
ttoga underrättad ottt Walters alla förhållan-
den, och förelade hottotn hundrade srägor, dem
Walter ttted dett största öppenhet bestoarade.
Sltttligett ester detta noggranna förhör sade
han.

«Kära Hert· Walter, er olhcktt gär tttig
till hjertat, ty jag ser af allt att, tti är ett gud-
fruktig och from matt. Gis ät mig pastorttö
bref, jag stall lenma det ät fttrstett,- och dä
skola tvi aftoakttt, htoad dett ttädige herren gör-
War toid godt mod, Walter, dett sotn har sitt
tröst till Gttd säsottt ni, hottottt skall Gttd icke
öftoergistoa.s- ·

Walter gas tttatt ttoekatt breftoet i kant-
tnartjettarettö händer. »

«Oeh nn,« sade kattttnartjettarett, -«sär tti
fördriftoa er tid sä godt ni katt. Ottt ni har
lttst att probera orgeln i flottöktjrkam så gå
dit, jag stall sticket orgeltratnparett strax eftera-

ssSknlle det toerkligett kunna tillåtas ntig?«,
srägade Walter full af glädje, «att fä spela
pä det rara instrumentet. Det skulle tvara tttitt
största fröjd-«

«Gä ni bara, min tvätt, om det roar er!
ottt ett titttttta stall jag komma att afhetnta er
frätt korkan.«

Walter gick med lättadt hjerta till korkatt.

Jttottt uägra ögonblick förde orgeltratnparetts

honom in. Hatt satte sig till orgeltt och slog
an nägra ackordet.

J ett sädatt sinnesstämning sottt tttt hade
Walter aldrig toarit förr. Dett gamle tvätt-
lige Eanmtartjenarcn hade, tttatt att giftott nä-
gra löftett, liktväl hos honom ttpptväckt glada
förhoppningar, och hatts hjerta tvar uppfylldt
af tacksam kärlet till Gud, som sättdt detttte

gode matt i hans toäg. De stötta toner, hatt
framkallade frätt den herrlitta orgeln, bidrogo
icke litet att försätta honom i denna sinnes-
stämning af lugtt vilt sörtröstatt. Hatt spelade
med närtoarott af hela sin själ, som öfwer-
fltjttade pä orgeln de stillsantnta känslor-, font
rörde sig derinne, och lät dem utströmmat
tyrkatt, der de bortdogo i det höga htvalftoet.
Ja, tvalter tvar fä helt och hållet intagen af
sitta fromma känslor, att hatt glömde allt
rttttdt omkring sig, glömde hela sitt stora för-
lttst och hela sitt bekymmersamma ärettde till
fttrstett. Han satt, sotn om hatt sttttit toid sin
lilla orgel l bykyrkatt der hemnta, och titan att
hatt märkte det, förgick en timma och ett hals.

Plötsligt upphörde hatts spel. En frem-
tttaude hand klappade honom sakta pä axeln
och en obekant stämma sade:

«Wäl gjordt, ett godt prof, min skära
nya hosorgelnistl Min kettmnartjettare stall
lenttta dig närmare förklarittg östver mina ord-
Fartoäl l«

Walter säg upp. Han blef toarse ett skött
ädel matt toid sitt sida, som tvättligt nickade
ät honom och sörjtoatttt, säsnart hatt yttrat de
oftvattstäettde orden.

«Htvem i Herratts natntt tvar den herrens-«-
frågade Walter, sedatt hatt hetntat sig frätt
den första bestörtningen.

Dett gamle kantntartjenarett stod der nted
glädjeltjsattde ögon. Hans leende-mun och alla
drag i hans toänliga attsigtse toisade, huru ge-
nontförttöjd han toar, oth med ett darrttittg på
rösten, sottt toittttade ottt deltagande och djup
rörelse, sade han: -

«Lycklige matt! det tvar jtt fnrsteu, tvär
nådige herre, som ntt jttst gjorde dig till sitt
hosorgelttist.«-

«O Gudi« utropade Walter, som af
glädje och östverrastttittg blef nästan toantnäl-
tig, oth icke kunde fä frattt ett enda ord mera-

«Se sä, tvätt Wagetzts sade äter kant-
martjenarett gladt, «kottt ttted mt, sä skola tvi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free