Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tös .
gä hem till mig och stärka oß med ett glas
roin. Under ioägett stall jag berätta, hur
detta tillgätt.«- .
Han fattade Walter i handen och nästan
släpade honom med sig, ty sä östverraskadtoitr
Walter, att han knappt kunde röra benen pä
fig. Dä hatt hemtat sig, berättade kammar-
tjenaren följande:
«S-e, min män och hosorgelnist,·« (Wal-
ter drog förnöjd pä munnen, när hatt hörde
sig tilltalas med siu nya titel), «dä ni berät-
tade mig om er olycka, och att ni tlll er Pro-
session toar orgelspelare, så föll det mig in,
att härtvarattde hoforgelnist, som redan är
gammal och börjar bllftoa assigkonuneu, kun-
de önska att fä sitta i ro. Som jag också
tvißte, att hatt werkligen önskade det, så tänkte
jazj som sä: nu kan jag slä twä flugor med
en smäll och förhjelpa er företrädare till lugn
pö ålderdomen oeh er till en god syßla. Jag
bad er gä i kyrkan att spela, men nämnde in-
genting om min afsigt, emedan ni dä icke skulle
ha kunnat spela fritt och obestväradt. Meu
det mar just det, jag önskade; ty jag ämnade
föreslå er till hoforgelnisi och tvißte temligen
säkert, att fursten sjels skulle gä i kyrkan, för
att höra på er, dä jag först meddelat honom
allt, htoad han borde meta om er. Och det
gick alldeles såsom jag tänkte. Oeh nu sä är
ni en burgen man sä godt, som nägott annan.
Sex hundra rnbel i ärlig lön, sria husrum,
ski toed — htoad toill ni meri«
«Aek!« utropade Walter, pä ytvars kin-
der glädje-tårar t«nnno, ack huru har jag for-
tjeut en så stor lyckat Htoad stall min hustru
säga, när jag kommer till henne! Hrertt skola
icke mina barn jubla s— nej det är för smyess
ket!·«
Kammartjenaren, htoilkest toi redan kän-
na som en srotte utan, och som delade af hjer-·
tat Walters glädje, htoartill han toar närma-
ste orsaken, sade-toänligt till honom: «Jo,
Gerd har tillskickat er denna stora lycka, eme-
datt ni tvar tälig i bedröftoelsett och glad i
hoppet. Ty ser ni, dem som Grtd älska,
snäste allting tjena till det bästa. Det-
ta yttrade ni sjelf, när ert lilla hets gick upp
i lågor, och ser ni, Gltd tvär hinnnelske fader
har lätit sitt ord gä i fullbordan, och derföre,
Walter-, tacka Gud — sons är mild och
barmhertig —- tacker Herranom, ty han är
god. -
«Ja, hans godhet toarar etoinuerligen«—
tillade Walter.
Walter tryckte— med tacksamhet kornknar-
tjenareuö hand, helsade ett gladt sartväl och
skyndade hem till de sina-
Den glädje, som uppstod när Walter-
kom hem och för sin hustru, pastom Zoch
sina öfriga wäuner berättade om— den stora
lycka, som yändt honom och "den wälger-
niug, Gud bewisat honom i hans nöd-
ställda belägenhet, derom knnnen J sjelf-
we göra er eu föreställ11i11g.
När Walter sista gängen spelade ism
hembygds landskyrka, slöt han under tätat-
med uppstäunnaude af sängen om «Guds
underbara ledning och kärleksfulla försyn,«
ytoilkeu hans i kyrkan awarblefne tvänner
beledsade med säiu3. Och sii skiljdes han
frätt wännerna och kyrkatt och bytt och sin
spöklika skorssien och sorgerna orl) fattig-
domen, men sin tro och förtröstait och kär-
lek till Gttd tog Walter med sig, dit han
flyttade, och njöt med tacksamt hjerta för-
delarne af sm nya ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
