Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
dolde-telning, och lemnar- ät sot och regn om-
sorgen att få den att tvexa. Stätrdigt ett mät
för lyckliga tillfälligheter hade hatt slutat med
att toara stolt östver den framgäng han triissak
i sitt wäg, såsorn hatt immat toara östver en
fö:toa·rstvad seger. Förllaringen öftoer hans
sätt att tyckas tåg, entigt hans tanka, i ett
skickligt omvändande af penningen, htoilkeit han
tillskref samma förmåga soin de gamla Feser-
nas trollstaftoar. För öfrigt utan elakhet,
gladlynt och tjenstaktig, hade Herr Christoffer
ej några af de laster som tyckatr ofta medför,
hale hade nöjt sig med några löjligheter.
Eli morgon, då han toar sysselsatt med
att tillse nmrarne oet) timmermannen som ar-
betade på en nybyggnad toid hans gård, hel-
sadeä han af en granne, en gamrnat stolma-
stare, som arbetat i fyrtio år för att förtjena
fiks rättigheten att ej smälta ihjäl. Fader
John, sa kallades gubben, bebodde toid slutet
af byn ett litet hnö af torftigt utseende, hivar-
est hale snarare lefde lycklig af sitt goder med-
toetande,lin oroad öfnier stim ringa tillgängar.
Herr Christoffer hetsade honom med röst och
Etbörd.
— Mi mät grannel ni tomater och ser
på mina arbeten, sade han glädtizjt; stig in,
stig in, man behöftoer alltid råd as en sådati
filosof som ni.
Beniimuingen filosof, som den gamle skot-
miistaren sätt i socknen, toar till någon del ett
beto ö på aktning, men ästvetr ett stämt.
Det mar ett oskyldigt klander öfiver hans
lätt att uttrycka sig, och tistveir ett berönt öf-
tver hans orubbliga själstngn.
anben smålog toid sin rike grannes till-
tal, öppnade grinden och steg inom inhägna-
den.
Herr Christoffer lossade honom då, med
en egares artighet, sin nin byggnad, och för-
klarade allt som ännu ej roar toerkställdt. Tack
ware denna tillökning skulle han fel en inrätt-
ssnga, tvagitsbodar och flere gästrttml
— Det kostar bra, tillade Herr Christof-
fer-, men man bör. aldrig ångra htoad man
ger ut för att besinna sig ökan-ämnet
— Ni har rätt, sade fader John; den
som är obestvärad kan göra nytta för noti.
— Oberäkitiedt huru nyttigt det st för«
helsan att kunna andas friare! — Meri i an-
ledning deraf, fader Joh11, toet ni att i går-,
då sag gick förbi ert, fick saks ett infaltl . .
—- Det händer er tvi-il mer än en get-kg
om dagen, granne, anmärkte skolmästaren små-
leende.
— Nej, ntan stämt, återtog Christoffer-,
jakt har nu hittat på hivat-före ni iir sii plö-
gad af rhenmatiöml det iir för den raden af
popplar som står framför edra fönster och be-
röfwar eder sol och Inst-
— Ja, sade gubbett, i börjair, innan
popplartra bleftvo så stora, tvar häcken«såtvae-
ter, soleIt tittade igenom den och foglarna
qwittrade der; jag toar just tacksam for det
min granne dermed instängt sin trädgård; se-
dan des; har hackets blifroit hög och tjock, och
det som roar så gladt har blifwit sorgligt-
Men så är lifwet; efter barndomens lekar korn-
mer en mogen ålders bekymmer! Hwad stall
man göras
— Göra! upprepade jordegaren; hugga
ned popplarne.
Tå får man los att köpa dem, in-
tviinde stotmiistaren.
—- Nii mät, jag stall köpa dem, återtog
herr Christoffer-, jag har redan tänkt derpå;
jag skall ej ångra htoad det kostar mig, blott
er rhenmatism blir bättre.
Fader John betygade den rike Christosser
sitt tacksamhet. «
— Tacka mig ej, sade denne sirattande;
hivad jag gör, är blott för att ben-isa att
penningen ssdieger till någon-«
—- Stig till «mycket,« stoarade John,
—- Jag säger till «allt!« tillade Chri-
stoffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
