Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
Skoluiöstareu gjorde en ogillande åtbörd.
— Äh! jag känner edra ide-er, gamle si-
iofofi ni betraktar penningen som en fördom.
— Nej, men soui en häsståiig, sade John;
ivi tunna begagiia ost af deit ftir goda eller
dåliga ändamål, ester som tvi sjelfiva äro be-
skaffade-, men allt ioiler ej för den-«
— Oeh jag påstår att den lii- iverldeuö
beherrstarei utropade Christoffers jag säger, att
all iverldeus glädje kommer frätt den, och for
att ioara ösiver deß inflytande måste nian åt-
minstone redan tvara engel oeh inkommen iden
gode Gudeus paradis.
Mait lemnade honom nu ett bref, som
hatt öppnade, kastade ögonen på och iippgaf
derpå ett trimnferatide rop.
— Meu set nu kommer här med posten
ett beiois på min satts, ivet ni hivad jag fått
härs «
—- Eit god nyhet, hoppas jag, sade fader
John.
— Miu utuiimning till freds-donerats
Skolmästaren lycktiiiskade uppriktigt herr
’ Christoffer till denna utnämning, som han es-
terstriifivat och iverkligeii förtjenade.
—- Förtjeuar jag den! upprepade Chri-
stoffer, och kan ni säga mig på hivad sätt,
gratine? Är det for det jag iir skickligast i
socknen? Pehr, den gamle domareii, tvet tio
gånger mer ätt jag! Är det emedan jag gjort
det allmänna flera tjenster ätt uligon annan?
Nej. Eller att här ej sinnes någon så redlig?
Ni, fader Johit, är ni icke redligheteii sjelf, i
rock och byxor? Nej! ni sår allt tillstå, att
nian tvalt mig, emedan jag har mesta infly-
tandet, och jag har mesta inflytandet, emedan
jag är den rikastes Det iir penningen, gran-
ue, alltid penningen! Har den ej bistått mig
siir en stund sedan, först att förskaffa mig be-
qtvämlighet oeh er helsa; iui myndighet och i
morgoii något annat. Ni ser tvål då att tvekl-
den är en salubod, der nian får allting emot
kontant betalning.
— Har Petter sålt åt er sin hund? frä-
gade fader Johti, om uudivek att sioara di-
relie-
Christoffer stig på honom och skrattade
snutt slog honom pil arelu.
—- Åh ni tvill konerna mitt ysteni på
stam, utropade han; ui har trottsat mig attfå
Nustau sin hans toigt i guld.
— Hans toigt i guld, det tlr myckets sa-
de skolniiistaren, men jag tvet att herdeii älskar
sitt hund som en kamrat.
— Miiväll kamraten tillhör enigt utro-—
pade Christoffer, ånyo triumferaude.
Fader Johii gjorde en rörelse-
— Ja, återtog jordegareii, den tillhör
mig sedan i går!
Petter hade påteckiiat ett stuldsedel för slit
syster, den skulle inlösas, penningar fattades,
oeh han kom sjels hit med Rustan och tillbjöd
mig deii. »
— cLlr han här?
— Ja! pä iiedra gårdeti, och miir för-
träffligt; har ett tråg med tillräcklig och god
föda, samt ett ioariiit oeh mjukt läger att hwi-
la pä; korn skall ni fä se pei honorn.
Jordtgaren gick ued pii andra gården, sit-
foljd as skolmästaren; men hivad ses-go de?
Kedjati ivar assliteit, maten utslageii, oth hund-
kojan tom; Rustan hade begagnat sig af nat-
ten oeh rymt ösiver muren.
—- Ahl hatt har sprungit slut färde! ni-
ropade Christoffer, soriviinad
— För att ätertviiuda till sin sordna hek-
re; anmärkte John.
— Och hivad kan han sota der?
— .L«nvad ni ej kunde få köpa med ho-
nom, gratine, sade giibbeit mildt, åsynen as
den som uppfostrat och födt honoml Heir mar
födaii bättre, lägret toarniare och kedja-i lätta-
re iiii hos Petter; men hos Petter fanns
gamla tonnet-, ljufiva hågkomster och framför
allt tillgijiveuhet, och för djuren, litsom för
menniskorna, gifives det något soui hivaeken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
