Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
”Ack,” sade nun moder sorgligt, ”jag
hade” hällre förlorat alla blommorna i drif-
huset, hällre hade jag sett min vackraste
porslinsyas i stycken! Denna vackra ge-
ranium, som jag sjelf uppdragit och den-
na blomkruka, en gäfva al Herr Caxton
på min sista födelsedag! Helt säkert har
det ostyriga barnet nedstött krukan!”
Fru Ellen fruktade mycket min fader;
jag vet ej hvarföre. Förmodligen emedan
folk, soni mycket sladdra, sky allvarsam-
ma och tysta menniskor. Hon kastade en
orolig blick på sin herre, som icke mera
lugnt fortfor med läsningen, utan tycktes
skänka någon uppmärksamhet ät det som
föregick, — och svarade: ”Nej, min fru,
det var ej lilla Ernst som gjorde det, det
var jag.”
”Nil huru kunde ni vara så oförsig-
lig. då ni visste hvilket högt värde jag
satte på denna blomkruka. Ack, Ellen,
det var ej rält gjordt!”
Fru Ellen torkade några tårar.
”Narras ej, Ellen,” skrek min fina,
genomträngande stamma, då jag just nu
kom ut. ”Bannas icke, älskade mamma,
på den goda Ellen, ty jag sjelf har stött
ner den vackra krukan.”
”Ack,” sade amman, i högsta för-
skräckelse, då hon märkte, att min fader
hade aftagit batten och såg på hela detta
nppträde med förvånad, men allvarsam
blick, ”ack, kära fru, om den lilla engeln
gjort detta, så skedde det helt tillfälligt
och utan afsigt. Ej sant, Ernst? Så tala
då,” fogade hon sakta dertill, ”se, pappa
blir förtörnad.”
"Nå väl,” tog min goda moder till
orda; ӊfven jag tror att det skedde af-
sigtslöst genom en olycklig tillfällighet.
Jag hoppas, kära Ernst, att du framdeles
skall vara aktsammare. Jag ser, att du är
bedröfvad, emedan du gjort mig ledsen.
Kom, lugna dig, jag förlåter och pussar
min lilla gosse.”
”Nej, älskade mamma, omfamna mig
ej, Jag förljenar ej det, ty det var med
afsigt, som jag nedstötte krukan.”
»Så, och hvarföre?” [frågade min” faå-
der trädande närmare och med allvarlig
min. Fru Ellen darrade af bara ångest.
”Endast och allenast al elakhet,” sva-
rade jag stadigt, men med högt klappan-
de hjerta, ”blott för att få se den ned-
falla, huru den härnere skulle brista sön-
der och huru skärfvorna skulle flyga ifrån
hvarandra åt alla häll. Det är rena san-
ningen, min pappa; straffa mig nu, straf-
fa mig!”
Min fader kastade bort sin bok, lyft
tade mig upp, tryekte mig till sitt. bröst
"Mitt älskade barn, du har
Men du skall åler
godtgöra dina fel, om du under hela ditt
och sade:
handlat mycket orätt.
lif erinrar dig, att din fader så innerligt
tackade Gud för sonen, som utan fruktan
för strängt straff talat sanning. Fru El-
len,” fortfor han vänd till denna, ”vi sko-
la snart bli skilda vänner, om ni ännu
gör elt enda sådant försök.”
Från denna dag kände jag, att jag
älskade min fader och var af honom äl-
skad. Från denna tid talade han äfven
oftare med mig. Då han mölte mig i
trädgården, åtnöjde han sig icke mer med
alt blott vänligt le emot mig eller nicka
mig till; nej, nu kallade han på mig,
stack sin bok i fickan och underhöll sig
med mig. Ehuru hans ord gingo vida öf-
ver min fattningsförmåga, så kände jag
mig dock lycklig af det sätt, hvarpå han
behandlade mig; och om jag tänkte öfver
det, som han sagt mig, så alstrade detta
hos mig en önskan att blifva bättre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
