Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
darneö djerfhet på stam, stall genast hetolljaö
dig: begär derför, Phacstottl htoad dtt önskar
och din toilja skall ttppfyllaö.-s
J förbigående tttå anmärkas, att Stt).r
tvar ett flod ittnderjorden, toid htoillett gu-
darne någottgåttg stottro, satttt att ett sådatt
ed i deras ttttttt blef ett löfte« som de omöjligt
kunde bryta, toid iiftoetttyr att under tttånga
år beröstoaö njutningen af nåttarn oeh gudom-
liga ärebetygelser.
Phaötott, uppmuntrad af fadrettö godhet,
bad denne då tillåta hottottt att ett ettda dag
få kört-i solens toagtt. Då gttdett hörde dett
oförnuftige yttglittgettis bött, ittsåg han, ehttrtt
för sent, det fel, sottt hatt begått, då hatt butt-
dit si,3 genom en förskräcklig ed, som gttdartte
toattligttvis fruktade att uttala, och bemödande
sig att afråda hottont frått hatts dåraktiga före-
sats erbjöd hatt honom htoarje annan upp-
rättelse för hatts egettlärlek.
«Qförståttdige,« tillade guden och knappast
återhållattde sitta tårar, ssittser dtt icke att ett
sådattt företa-s öftoergår ett dödlig tueuttijkas
krafter? Dtt känner icke de faror, för htoilka
dtt derigettottt utställer dig! Dett toäzs, sottt
dtt tvill fara, år fttll af tviduuder och går öf-
tper afgrunder, htoilltt kunna skrämma mina
hästar, som ätso toatta att styraö af ett skicklig
och stark hand. Tror du, att de icke skola
märka att det icke nter är deras herre som styr
dent? och på htoad sätt stall dtt kunna hålla
dem i tygeln? Betättk dig tvål, Pisaötottz dtt
störtar dig i förderftoet genom att tvilja för
ntycket upphöja dig, och hela tverldeuslall för-»
gås med digi«
Ont tttatt icke af gammalt toiftte, att af
olla fel som förderftott ttttga personer-, sinnes
intet farligare ätt fåfängan, settt gör dettt döf-
tott för klokhetens och toäuskapeuö råd, så skulle
Phaötotts erempel toara nog att tjetta till lät–
dom i detta fall. Dett olycklige eutoisades dock
t sitt föresats och hatts fader såzz ftg ttottugeu
genom sitt förfärli,ta ed, att för den dagett ans-·
förtro hottottt ledningen af fitt toagtt. Apollo,
sottt förutsåg htoad som skulle hända, lät ho-
ttottt icke afrefa innan hatt förnyat sina tvlsa
råd och underrättat honom om den tvätt, font
han borde följa; tttett den dårett, sotn helt och
hållet öftoerletttnade sig åt glädjett öftoer ett så
lysande trinms, tystnade icke ens till hans ord,
tttatt litade endast på sig sjelf, såsotn fallet all-
tid iir ttted dårar.
J börjatt följde solens håstar sitt toanliga
toåg tttatt att märka det ett ny hand styrde
dem, och Phaötott tvar utom sig af glådjet
men så snart någon ftoårighet mötte, då mon
bort hejda oelj satta dent, toar Phaotott nog
oförståttditt att i deß ställe ytterligare uppdrif-
toa deras häftighet oeh sttart tvar han icke me-
ra herre öftoer dent. De letttnade då den tvåg,
sottt de tooro toatta toid, och kastade sig toildt
btattd de hitttlakroppar, som otngåftoo dent;
ätt förde de soletts toagn så nära jordett, att
de satte den i brand och på ett ögonblick tu-
torkade stora floder; ätt aflägsnade de sig fii
hastigt och så långt, att hela jordklotet öftow .
föll-s af ett plötslig frost. Mettniskorna kunde
icke begripa htoad det toar för ett fasanömärd
reoolutiott, sottt denna datt föregick i hunnit-ten-
oeh sjelftoa astronomerna brydde sig ej längre
ont att kika isina tuber, tttatt trodde fullt oet-
fast att toerldeus yttersta tid toar kontinen.
Då itttellertid Cybele, htoilkctt tottr jor-
detts gudinna, såg källortta förstöras, skördarna
på några ögonblick förbrännas af hettan, trä-·
den förtorkade ttedfalla med sitta frukter oct-
haftoet öftoergiitoa sitta stränder, uppträdde bott
med klagomål inför Jupiter, och guden, font
sftck se Phatitou på den himmelska magnett, öf-
toerlemnad åt sig sjelf, kunde icke längre tålt1,
att dett högfärdige ynglingen på detta säte
toättde upp oelt ned på toerldett; sttll af utred-:
och harttt fattade han sitt åsitoi,t,1, slungas-
dett med kraftig arut utot den oförståndigt isi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
