Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
nedsiilrtade honottt i Eridantts, ett flod i Jtaq
lien, som nu kallas Po-
«Cyentt6, måhättda dett enda tvån som
Phaöton hade, ty de åro ganska så sottt kun-
na älska fåfänga narrar, bles så bedröstoad sf-
toer hatts sall, att han satte sig toid flodens
strand, för att se ont icke toågorna skulle föra
den oförståttdige ynglingens kropp till hottdm,
och dog slutligen af sorg. Apollo, sotn delade
denna sorg,,siirtoandlade honom till en stoan,
denna tvaekra htoita fågel, som ännu troget
håller sig toid stränderna, htvarest han alltid
tyckes söka något. De gamle trodde att denna
sågel, sotn eljest tvanligttvis år ttåstatt stum-
alltid då hatt kände sitt död nalkas tippsiåmde
en sorglig och harmonisk sång, som tvar det
skönaste matt knnde höra.
Heliadertta, Phaötons systrar, likaledes
otröstliget östoer hans sorgliga öde, begreto ho-
nont i fyra sttlla månader; gudarne, rörda öf-
toer deras sorg, förtvattdlade dem till popplar-
tråd sottt alltid triftoaö tvid fiodstrånderna, och
förbytte de tårar, som de tttgjtttit till bernstenss
droppar, såsottt ett minne af deraö tillgiftoett-
het för sitt broder.
Neifwett och Qreiftan.
Fabel efter Danskatt.
En kräfta hade kraflat sig upp nr en bäck
tör att sola sig på dett gröna ångett. En rås-
sottt tvarsebles detta, sade hånande: «Htvarfore
går dtt så långsamt, srtt kräfta? Tånker dtt
teke röra qtvickare på benen, så hinner du al-
drig åstver ängen! oeh ändå, går dtt jtt lika
bra baklänges som rått framl« Kråftan log
inom sig och stvarade: «Dtt måtte illa känna
mitt natur, herr rås; «ag år ädel, modig- toig
och kan deftntottt spritt-ta tvida snabbare än
både dtt och hela din slägt. Will dtt springa
i kapp med ntig, herr räf?««
«.Htoarföre ef,·« sade rästoen, «skola tvi
springa från totrldens börjatt till deß slutk«
«Äh nes,«· genmälte kråstatt, «det tvore
något sörlångtz men ett hals, eller hel mil
kunde tvål toara nogi-«
«Goth · Ett mili« utropade råstoen. Oty
kråstatt fortfor: «det år icke mer iin billi t, att
jag gistver dig ett litet sårsprångz —- gar dtt
tnte ttt på det, så bryr iag mig inte om hela
springttitt enl«
«N hnr stort skall detta sårsprån tvarafss
sporde räftvett undrande. «En räss ängd år
ttog,« stvarade kräftan, «dtt ställer dig stantsZr
mig, så att mitt httswttd widtager, der dina
bakben sluta, och när jag räknat till: trel så
börjas sprittgandeth
Räftvett log ånyo tvid dessa ord och sade:
«tnå ske då ester du så tvill.« J detsamma
toände han sin bakdel med deß ystoiga stoans
emot kraftatt, hwilken, utatt att råstvett mårkte
det, fattade tag deri med sina klor, oeh gas det
astalade tecknet: trel och så bar det af östver
stock och sten, iiftver diken och gården. Rästven
sprang så svett han aldri förr i sitt lis hade
sort; ja, han sprang så, att hatt nötte nt
sinnet ttttder fötterna. Då han tvar sratnnte
toid målet, tvånde han sig flåsande om: «htvar
är dtt ntt, ditt dttmma krafta? mig synes som
dtt låter tvåttta på dig något längd-« Mett
krästatt, om tvid räftvenö omstviingning kom-
ntit ett langt stycke östoer målet, ropade: «Se
dig om, herr rås ! Här har jag stått en god
stttttd och tväntat på bitti-« s
Då blef råstven lång i synen och sade:
ssdig måtte pocker hastoa fort hit!«« hivarpå
hatt smög stvansett mellan henen, slokade öro-
tten och iomade as-
Mett krästatt tänktes Godt förstånd år
bättre ätt goda ben.
Hårsemte följer Planchbilaga.
Tiii tryckning gilladt:
Torsten T. Ike-ull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
