Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
julgranen for omkull. Dett sörjande satte ett
halsdttk östoer sitt hnftvttd och gick hem. Jazt
trillade bort i en gättgstig, och der hittade dett
gamla gumman mig.
Dett röda tvarljuäbitenö berättelse toar
slut, nteu ingen as de andre sade ett endasie
ord. De tooro fä rörda att de icke kunde tala.
Kort derester hörde de uägon i trappatt, nyckeln
inreds om i läset; det toar dett gamla gum-
(matt, som kom hem. ssSe sä,«« sade hott,
«nu kan jag htoila för i dag. Htvad här är
mörkt. Det är toäl bäst jag tänder litet ljus-«
Och bott tog den minsta af stumpar-ne, den
lilla röda. Ett timma derefter fanns ingett-
ting alvar tttas den och det Ivar kanhända sä
gode det; ty sedan kunde den icke ntera berätta
sitt sorgliga historia för någon.
Stinas examen i mathetnatiska geo-
gratin.
Bttrr nrr — spinnrocken surrade, regnet
plaskade ned frän takrännorna, mörkret säg in
genom fönsterrutorna, mamma och pappa wo-
to borta ännu, och Arel Ivar allena med sitta
leror och gamla Stina. Qtoällett toar fä läng;
hivad skulle hatt göra? Han slog igen sina
.böcker, bnrrade opp bäret, för att se tätsd tn,
och begynte examinera Stina i utathematiska
«geografist.
Nägouting mäsie ntan göra med sin stora
»lärdom här i werlden.
Axel. Katt dtt säga mig, Stiita, hwar-
Itaf komma dag och natt?
Stina. Deraf att solen gär opp och
··tted.
Arei. Kära du, det ser bara sä ut.
.··,Jcke gär solen allti, det äts jordett som gär.
Stittit. Htoad är det hatt säger-? Jag
knä toiil se med mina egna ögott att solett gär?
Axel. Pntt ocksäl Hurn stor tror dit
i- att solen är?
v
Stina. Jag menar bott stall svara som
en duktig smörbytta.
Axel. Åhå! Hott är mycket större ätt-
hela jorden. «
Sri-ia. Hwem har sagt Axel det? Oa-
hatt tvarit i solen?
Arei. Nej» jag har läst det t—biicker.
Hur tror dtt att jordett ser ntZ
Stitta. Hon är rund.
Axel. Det tvar rätt. Är bott rnnd sota
en pannkaka, eller ruud som ett tiot?
Stina. Sottt en pannkaka.
Arei.« Ntt högg dtt i sten. Hott är rund
som ett klot.
Stina. Jo, det skall han inbilla mist
Det har nägou stälitt satt uti honom.
Axel. Kiira Stitta, tvar inte enfaldig-
Dtt har jtt hört att tuan kan segla kring jor-
deu. Och pä andra sidan, rätt tmder tvära
fötter, bo mennistor iiiasoitt toi.
Stina. Woj woj, dä skulle de ju stå
med hufwudet nedät och falla bort.
Sirel. De falla inte ändä, er dn, för
att tyngdlageu drager dem emot jordens me-
deipunit.
Stina. Nä, försök att gä med fötterna
emot taket, så fci tvi se htoart det drager bo-.
nom-
Axel. Ja, det är skillnad, förstår dn.
Oeh för det att jorden är rund, sä rullar hon
lrittg sitt axel. Derutaf konmta dag och natt.
Stitta. Jasä, att jordett rnliar kring A-
xel? Det är ej under, att Axel blir yr i huf-
tottdet. Sittlle jag kätttta jorden röras under
mina fötter-, sä blestoe jag sjösjuk.
Axel. Dtt märker det inte, for att sor-
Ldett är sä stor emot dig. Huru längt tror tn
sdet är till män?
Stitta. Jbland längre och ibland korta-
re. När hatt är lägst toid skogsbrynet, katt
ntan fä tag i honom med ett lagom brödspett.
Axel. Aldrig har jag trott, att da skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
