- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1857 /
51

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

högskola sörtoärstoat kunskap i ett och hlvarje.
Will tttig loioserligen ej sjelf berömma, helst
soul ett gallttttalt loens ttletttorialiö eller tänke-
spräk säger: «propria lans sordct,-« eller pä
stoettsla: «eget beröm luktar illal« Skttlle
dock tro lttig loäl hastoa antoäudt ttlitt lärotid
i silososi, toältalighet, spräk m. llt., hloartttl
allt eders tttajestät täcktes tltig pröftoa och derä
gistoa lttig ett förtunnng och aktad tjenstebefatt-
tting. etttedalt ett konung, säsoltt ni, till otätt-
ga sörrilttuingar och görotttäl ästoelt torde toa-
ra i behof af rättskaffens och lärdt folk.-«

«Bifallet3,«· smakade lejonet, sssä fort jag
prösloat dill lärdom och ottt jag filmer dig
ltppsiltttillgorik sattlt till nägot uyttig.«

Lejonet gas ett toillk och hal-ett följde ho-

notlt.
Ylnlända till en stor skog sägo de en ja-

gare llled spätltld bälte — ty krut toar dä ätl-
utt icke uppfunnet —- saltlt en björtl och en
taf« Dell sluge och kloke xäftoetl sprattg hit och
dit i tttättga krokar, för att nndtoika jägarlls
pil; till desl hatt sllltligetl nädde ett tät smä-
skog, deri halt stlabb soul en loittd försloann.

Björtletl äter, sottt toar ett dryg och klum-
pijl herre, föl-litade sig pä sitt styrka och sprang
eltlot jägartt i afsizlt att souderslita hottom.
Ritschl strängen trycktes af; pilett gick tnidt i-
genom björnens hjerta, — och död läg der den
starke, stolte björnen.

«.L1ar dtl sett,«« sade lejonet ät haren, sottt
ttttdertidelt legat dold bakotlt ett träd och icke
litet dart-at, — «har dtl sett detta? Nätoäl
gör mig tltt ett klok tillämpning deras!«

Sedatt haren uägot hettttat sig ifrätt sill
förskräckelse, tog han frän närmaste träd ett

Nog hade harens tänkespräk kunnat loara
bättre, men lejonet Ivar dolk nöjd dermed och
lät det sig behagll.

Sä gjllgo de loidare och koltlluo till ell
stad, der de päträffade etl herre sottl toaristrid
med sill tjenare. Tsetlaretl toille ej göra det
som halls herre befallt holtom, tttall sloaradr
med groftoa ord och arbetade alls intet eller
gjorde helt annorlunda ätt hall blistvit ålagd-.
Dä detta mer ätt engältg inträffat och herrn
slutligen blisloit förtretad pä den egetlsintlige
och ohyfsade tjenaren, fä gaf hall hotlottt en
örfil och körde honom pä porten.

Lejollet blickade härtoid pä haren, soul äf-
toetl riktigt begrep, att hall ätet- borde göra ett-
tillätltptling och sade:

Bonn-li est seqlli præoeptly
Malte lscs loqlli svepte-.
Mulles nleslitts est incest-e,

Olles-st illejtle responden-
eller :

Minö loifll räd och denna lära:
Ohyssadt tal är ingen ära;
Bättre är att tiga stilla,

Än att sloara dlttltt och illa-

Lejonet blinkade leende, säsoltl toid första
gältgell, ntähäuda öftoer hats-latinet och tlletlte
att tältkespläket toal· ganska rättoch sant.

Derefter kottmto de elt tttorgott till en bh.
Etl bonde spättttde ttoälllte oxar för ett plog
samt satte pä htoart och ett af ofelt ett knippe
hö. Te skulle ej före aftonen äterloäuda hettt
och halt toille for den skull derltted bespisa dju-
ren. Dell etta orett tog etttot sitt andel af höet
och toar derttted tillfredss, men dett andra der-
etltot brummade högt: «St’all jag säledeo ar-
beta hlla delgett och icke eugäng till mattidett

blad, ristade med sitta klot-, sotlt hall begagna- fä komma hem saltlt älttlll del-till loara beläten-

de i stället för stift, sitt tätttespl·äk:
Vale-i pilts all ittlllttl ttttlrlilt
Esso suttit-els qllttm kol-litz.
Mer ätt styrka det förtuär
Klokhet loärjer dödligt säl-.

med ett handfull hö, sotlt är fä litet att, jag
toill ej tala ont magen, det knappt fyller mitt
ihälijsa tand? Nej, dä är jag häldre utanl«
—och halt kastade i sill torede höktlippetl ifrätli
sig. Orarlla nläste lltl plöja ell styf lerjord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1857/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free