Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
stttlle se hetttte och prisaghettttes fägring. Dä
toarnade henne Herrett och sade: ssFörsök ej
att tränga dig tipp, ty stormen kunde skada
din späda gestalt och matt stttlle tuähättda bry-
ta dig förtidigt och sedatt kasta dikt bort tned
förakt.-« Och blomman lhßuade till Gttds röst
och derföre ser dtt henne der i dalen toid snöns
rattd ännu lila htvit och ren och oskuldsfull.
Men htoad dett gode Gttdett sade äthtviv
sippatt, säger hatt äftoett ät alla smä barn.
Il-
De båda bäckarna
Dä ett tttoder ett dag ttted sina bartt gick
toid rattdett af ett bäck och dessa gladde sig ät
bäckens fpegclklara toatteu, berättade tnodrettt
·l5ngäng säg jag äftoett ett sädan liten,
toättlig bäck, htoilkett sakta sorlande, bekransad,
af blommor och bebodd af smä muntra »siskar
slingrade sig genom ängen. Dä flörtade ett
toild bergsttöttt itt i den stilla bäckett. Trotsigt
och ttted tväldfamhet hade denne brutit sig en
främmande batta och dragit genom kärr och
-tttorat5.
Dä den klara bäckett tttt hemsöktes af
detta toilda toattett, log hon tttättligt emot det
och begynte görtt det sällskap. Ntt mar det ttte
med bäckens renhet. Hott sorlade ej met- sä
toäuligt, de stnä fiskarna i des; sköte lekte ej
mer ttted solens strålar, med grumlig bölja
tvältrade hon sig frattt gettottt ättgett och be-
fttdlade till och med tnänga af de toackra blont-
tttorna, som fordom speglat sig ideß klar-
het. —-
«Men ottt bäckett kunnat tala-« — fortfor
modrett — «fä skulle hon säkert klagat tn«hcket,
stickat efter sitt förstvnntta renhet och toarttat
förbigäettde barn: Alta er för umgänge
med ottda menniskor! De grumla för
alltid ert hjertas renhet, de förderftoa
edra goda seder!« —
Ul.
Rosenknoppen.
Maria gick tvid sitt tttoders hand i träd-
gärdett. Det toar en toacker souttttartttorgott.
Blommorna stodo med öppnade kalkar och o-
taliga daggdroppar i dem och pä deras blad
glättste i solens sken klarare ätt perlor och ä-
delstettar.
Maria kände i sitt hierta en obeskriflitt
glädje. Fttll af förundran blef hon stäende
framför ett rosettbttsle, sottt prälade med de
herrligaste rosor. Jshntterhet behagade henne
ett knopp, sottt ätttttt toar endast halftttsprttckett.
Hättryelkt toisade hott denna ät sitt moder. Och
tttodrett tyckte rosett toara masker-, men fattn,
toid närmare betraktande, att i det innersta af
blomman, htvilket toar blommans hjerta, ett
otäck mask lätt förborgad, och hott sade till
Maria:
«Wäl är denna blomma i sitt ungdomli-
ga glans toacker, tttett se blott djupare dititt.-«
—- Härtoid blottade ntodrett rosenknoppens hjer-
ta dels toisade sitt dotter httrn söndergttaget och
frätet det utar. «Se,«-· fortfor hott, ssdetttta
fördolda fiende gnager pä deß späda blad, och,
htoem tvet, kanske redatt i tuorgott är den
toaekra blomstrande rosett toißttad och bladlös.«-
«Wet dtt htoaraf rosett är ett bild? Dett
är en bild af ungdom, skönhet och jungfrulig-
het. Mängen toacker flicka, bär i sitt själ Hä-
fättgatts och afttttdetts mask· Medau hett-
ues attsigte ätttttt är tvackert och tillttvittgar sig
tvär beundran, är redan hennes innersta toäsett
tomt och förhärjadt. Mett snart skall äftnett
detta tvisa sig i det yttre, dä ögat förlorar sitt
ursprungligt, barnsligt rena uttryck och blott
behagsittkatt blickar derut; dä ödmjukhetens och
blygstnthetetts toäsett helt och hället förtoißttat
i hettttes hjerta. Blott dct ;lttttrade oförderf-
tvade hiertat giftver ett satttt och etoigt makan-
de skönhet. —- —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
