Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ås
lv-
Odörtett och persiljan.
«-Lm·sad tänker dtt på, min far — sade
Karl, då hatt såg på huru hand fader arbeta-
de i trädgårdett. Dett der lilla obetydliga plan-
tan gör dig få mycken fröjd, att du autoäuder
all möda på att bringa den att tvära; meu
denna herrliga höga tvärt nted sina glänsande
toaekra blad söker dit lika omsorgsfullt att ut-
rota. Htvarföre gör dtt få?
ssO dit dåraktiga barn,« ·— sade fadren;
«deu der lilla oansenliga plantan, htvilkett dtt
föraktar, är persilja, som i köket begagnas till
en förträfflig krydda; och denna tvärt, som dtt
prisar sök deß glänsande blad och deß höjd, är
odört, en förderflig giftplattta, som kan åstad-
komma brännande smärtor, raseri, ja tilloehmed
döden. Men så går det ofta i werlden. Mån-
geit dygd uppenbarar sig i en simpel och enkel
klädnad samt förefaller os; ej synnerligt akt-
uiugötoärd; mången last deremot gör stort
uppseende och blir tillochmed beundrad af de
däraktijja menniskorna. Låt dig derföre ej sor-
ledas af det ondas bedräglizsa glans till utöf-
uing deraf.« —
V.
Törnroswäxten.
Eli törnrostoärt stod toid fönstret i min
fader-s rum. Dell roar späd och fin, men hade
driftoit många knoppar. Wårett kom, den
måttliga, milda toårett och mitt fader bar törn-
rosett nt i det fria.
«Fader,« sade då hans barn, «htoarföre
är du så hård emot den toackra törnrofen?
Låt den qtoarbli derinne, der är toarmt och
dek kan den ämm driftoa många tvackra knop-
par! Derttte i lusten stall den säkert snart dö
bot-t.« —
«Nej mina barn,« smakade min fader;
– «den stnlle ttoärtotti förgård om den alltid
skulle haftoa samma klemizza skötsel som hittills,
Deti måste tidigt toänja sig att fördraga htoarje
möda. Blott så stall den bliftoa stark och ut-
toeekla sitt till den herrligaste blomma. rLet
är med blommorna ej annorlunda ätt med
menniskorna. Det lilla späda barnet inbäddat
man mjukt och toarmt. Då det blir starkare,
måste det ut i lust och solsken. Sedermera
måste det med åren steg för steg härdas, för
att engång keltiska fördraga lifts-tets stormar-.
Olle eder moder alltid inneslutit eder i den
toarma kammaren och betoarat er för htoarfe
kall toattendroppe, få skulle ni icke nu känna
er toäl af toindens fläkt eller ett uppfriskande
regn. På samma sätt uppfostrar äftoeti Gerd
menniskan. Det slnlle ej toara os- nyttigt, om
tvi alltid slnlle toara lyckliga. Et- fortfarande
lheka stnlle göra os; öftoermodiga och de ädla-
ste dygder: tålamod, nudergiftoenhet, tvälgö-
renhet skulle utan sorger och lidanden icke kun-
na tilltoära.
VI.
Ogräset.
«För en tid sedan toar här så mycket o-
gräs och nu har denna toackra planta under-
tryckt sina otoänuer i den grad, att man knapt
kalt se ett spår af dem.«
Så sade Maria till sin moder, då de till-
samman gingo i trädgården och skådade en
trädgårdösänzfj med rikt slingrande ärter.
Modreu stoarade: ««Ja, mitt kära barn,
det är det god-tös kraft. Liksoiit här den
goda sädett föratoäfde ogräset få att det ej för-
mådde toera upp, likaså stall Guda- ord,
om dtt troget betoarar det i ditt hjerta, bese-
gra ditta onda böjelser, innan de hinna mo-
gsta till syndiga handlingar. Ack, lystna mitt
barer med ditt själ till allt, fom naturen be-
rättar dig; jag har redan förnummit mången
god lärdom af henne och af henne hemtat
« mången tröst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
