Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
tag teftotr ands och häller mta qtvar utmed
Myij jag lkfmcr det enda tif tvi haftoa att
testpa. Se der, derborca en ung gosse, som
plockets- btosnmor, fortfor pil-it, tro honom
icke, fastast hatt smältr; om han lossnar dig
tn större lycka, fä tro honom icke.
Goösctt nattades. Hatt bar redan en skön
bukett af stifta blommor och hatt nalkades den
blsögda.
— Lst mig mata, lilla gosse; jag har
ei ännu sätt städa tukt-loms herrlighet, sade
stona-nan-
Mcn gosses sic-akade: Kain med mig,
tag stall omplanteta dig i mist faders blott–
THX ;
( t
«c’
« .
MW
sikt-gärd och der stall du bli stönat- yppigare
och meta tvälltsktandk, än dn här kan blifw-
- Nei, jag tvist ei, låt mig få stä, bad
blomman och gosfett gick-, med ett medlidsamt
löje betraktattdc dm stackars tilla och med för-
akt den gamla pilen.
— Dct toar mät att dn ej lät förleda
dig; den dcr gossett är en fattig stackat-, som
inbillar sig och andra att han eget allt, fad-
pilem Hast har i sitt ungdom sorlat förleds
mig — jag toak då en liten bnsie — men los
mar honom för klok. Goosctt kalla menniskor-
na Hoppets mm skr du werkctgbtteth det texta
i tingen, är det enda sanno.
» . q
«I- -
Isqu
li t
IW,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
