Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
— Men han såg R god nt· dett tntga
gossen och hans trasor siigo ttt för tttitta ögott,
sottt ont de toarit ett klädning as filstoerskir.
— Det är sontoilla, baenl endast syn-
willa.
Solen steg höstre; ett daggdrobpe, som
lik ett dentant prodt dett lilla blommans patr-
ttet bortdtntstade.
Nn kotntno der tttennijtor i rörelse — det
gladde dett lilla att se deott högre toarelser;
tnett htoar oeh ett spridde ett damm-moln ont-
krittgsi,1, och ett och attttat kom och föll på
blomman.
— Man sntntsar nek mig, snckade hott
bekymrad.
— Gör ingenting- barn; något tniiste
du tåla ottt dtt toill toara med, bles pilens
stoar.
Middagett kom, solett brände; dii stigs ett
damm-moln långt borttt på tvagen-
— Nn kommer Padischa, sade pilett, böj
dig i stoftet, lilla blomma-
Padischa ttaltadeo, omgistoen as ett rot-
tarsiara. Ett ogenomträngligt damm böljade
efter dett lysande troppen. T en lilla blomman
såg ett ståtlig häst och på hästett en man, klädd
l dyrbara perlstiekade kläder och ttted diamant-
ägrettett stoajattde på tnrbanen—oeh hon böj-
de sikt i stoftet. Snart toar rhttarstaran sörbi
och det ttppjagade dammet betäckte marken. —
Ack! förblindad, nära döettde läkt blomman i
stoftet, oigenkännlig ott ntmattad.
— Det gåt· ttog öfwer, sade pilen. J
sextio kir har ntatt dagligett dattttttat ner mig,
men jent har ej klagat; blad ester blad har
jag tttistat, men så liinge jag behåller ett ettda
ateist. stall jag aldrig liita förleda mig att öf-
toergistoa tttitt fasta ställning.
Det der tvar ganska toackert taladt och
klokt destntont, men det lättade ej den lilla
blomman-s bekymmer, blåste ej bort ett damm-
torn stan hennes blad. «
Då qtoiillett kont, hörde bott lätta steg i
sitt granstap — se tnnde hott icke — dentttt
toerldeno herrlighet hade förblindat henne.
— Htoar är tttitt blomma höt-de hon
gossen fre·iga.
— Hari här tik jag, tag etttg med till
ditt faders blotnstergiird.
— Nej, jag kan ej, dtt är så dannttig;.
intet orent skir tomma in i ntitt faders gard.
— Stäm, retta mig dä, bad blomman.
— Jag katt ej; men bed, sade gossett,
bed ont en Herrano storm sottt förmår göra
dig ren. Och han gick.
— Dctt dsrett, sade pilen,-— en Herranö
storm — jo det är toaekert — det är jttst den
der Hetrano storm, sont slitit bort mina blad
och sottt stnlle förstört mig, ont jag icke hast
egen kraft. Låt dn bli att bedja om det fasli-
gaste som sinnes; toar ej enfaldig nog att be-
dja ont ett otoiider, endast dersöre att dtt har
en jtttnla damm på bladett.
Mcn blomman bad-och se! tnot atoiiii
len mörknade himlen, djnra stoarta ntolnsiego
opp hotande, en sttsattde toittd spelade genom
dalen, regnet började salla, tiststrslarne att
klostott mörkret. Det toar en sasanö natt —
det toae en Herta-tö storm-
Mett när ttattett toar östoec och dagett å-
ter randades i öster, toar den lilla blomman
ren och frist och sottt hon fornt roat-, ett blont-
sterbarn, sottt med glada ögon såg sig omkring
i toerldenz men den toar ej nnntera no, sottt
den söt«ttt toarit — och hivad sår hon? Pil-
trädet låg brntet på jot«dett, den ruttnade kär-
natt hade gistoit ester oeh det klagade och sade:
Ulck ottt gossett ändå toille komma; tttt toill
jag gernet komma i skid, jag oeksei.
Gossett tom, nalkades blomman oeh sade
småleende: Nåhl toill dn iinttn en dag. se
toerldenö herrlighet,t toili dtt iinnn engång låta
begrastoa dig i dammet och iinnn ett gåttg ut-
sta ett Hel-ratts storm? -1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
