Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.-»—·· ;-
E .t-
:
Ic- –——-—––
—- -"-—:-
·- ·-
» .-
—-—·1 xi
-E= «
s IT l
.-——.k ————:-s
s.- - EEI
——— Eic- —Z·i
? Ec- —- i
.—.— d— »·
t’«II« Ij
honom, att det förekom honom fäfom ett nöd-
rop, eller fäfdttt tvore hatt fjelf«i en stor fara,
nr htvilken fadrens warnande stämma tville
rädda honom.
Dii hatt kom i rtnntnct och frågade htvad
fadren iinjkade, erhöll han« icke något stvar,
htvilket gjorde honom sin ntera ängslig. Hatt
tände hastigt ljus och glek dermed till sängett,
men säg med fortväning, att fadren sof lugnt.
Hatt tver äter aflägsna sig, då den foftvande,
störd af hans fram- och återgäende, tvaknade.
—- «Htvad stär· på?«« frågade herr Brastd
i det han hastigt reste sikt upp.
—- «Jngenting, fader! Det är jag-«-
-— «Htvad tvill du, Wilhelm?-«
. — «Jag hörde dig ropa mitt namn och
skyndade hit for att fråga om du önskade nå-
got.«
— «Jag har ieke kallat pä dig, min fon!
Jag fof fastmer rätt godt. Du har fäkert
drömt. Gå och lägg dig sten-«
Wilhelm aflägsttade sig, mett knnde ej tro
t
( us-
( Hill
I
Iitt-
»r
» TIT-
X
» .
« d.
Josia-« Is s.
sz xiii-till
. . ltlÆjUIL4-MW« - s-
att han hade, drömt. Nej, det tvar ej någon
dröm, ty hatt tyckte sig tinnu höra sin faders
stötte-na, forn manande, tvarnande ette bedjan-
de hade ljudit i hans öron. Hatt lade sig
dock sket-, utan att störa sina bröders somtt,
och somnade äftvett fjelf straxt derpå.
Omkring en timme fednare fyndade Karl
in i fadrens fofrnm och frågade hivad denne
befallte. Wilhelm hade lemnat ljuset brinnande
på bordet. Kttrt blef derföre ej litet forn-tinad,
då han nu såg, att fadren sof lugnt.. Dock
gick han ej bort, utan märkte den foftvandc,
hivats stämma så högt och liksom bedjande
om hjelp hade ropat hans namn, att det före-
kom honom, såsom om hans fader befunnit sig -
i stor fara.
— «Htvad tvill dit min fon?– frågade
hans fader öfwerrastad.
— ssDn har kallat mig och jag willeer
ga hivad dn önskad«
— sssurtt stall jag förstå detta? Wil-
helm trodde detsamma och jag har iikntiil icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
