Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Då nämligen godsherrn med sina söner
kommo till det gamla, tvördnadsbsndande pä-
ronträdet, hivats goda frttkt för ttvå år sedan
smakat detn så tvål, bleftvo de plötsligt ståen-
de oeh riktade samtidigt sina blickar på ett punkt
Konrad märkte detta och stadnade äfwen. Mett
hatt toille ej störa htvarkett sadrett eller hatts
söner, som blickade på en i midten af trädgår-
den sig höjattde kulle, htotlken toar tätt berott-
xen af jasminer och omkring planterad med
milda rosor.
Herr Brand och hans söner betraktade
denna plats, och knäppte sina händer liksom till
bön.
«Ja mina barnl– sade herrr Bond efter
ett lång stunds tystnad, isder hwilade hon helst,
och toi haftva toäl förstått hwarandra, då tvi
blickade på denna Plats. Mett Konrad, hivar-
före har ni gjort denna förändring? Hade det
ej tvarit bättre om ni lemnat platsen fri, så-
som den toar för ttvå år sedan, då hon ännu
lefde?–
ssFörlåt herr Brand, att jag företog dett-
tta förändring efter mitt egen smak! Jag tyckte
att det borde toara så. Jntellertid tvilja tvi
gå närmare och se till, ont tvi ej skola finna
en mäg, font för oß till kullen-«
Konrad gick förut och de andra följde ho-
nom. Men huru förtoånades ef de sistnätntt-
de, då sörtoaltarett gick omkrittg kullen och be-
trädde« en smal gångstig, som snörrätt ledde
ditupp. Här toar det ej mer en toildt beton-
xen kttlle, utan en mäl ordnad löfsal, tvid
bevars ingång röda och htvita rosor spridde ett
herriig doft. Jttnti denna löfsal stod på en
klippa, som tuar betäckt med mossa, en stor
urna, htviiken ritndt omkring tvar omgifwen
af torfbättkar.
Dkt intryck, denna anblick gjorde på sa-
dten och fötterna, tvae stort och genomgripan-
de. Ulla knäböjde och bådo af innersta hjerta
tvid denna åt makan och MMS-! Isppttsta
minnestvård, och tår på tår banade sig toäg
långs deras kinder. Men dessa tårar gällde
för den trogne Konrad mer än ord, som hwar-
kett fadren, eller hans fötter tvoro i stånd att
uttala
Djnpt rörda återtvände de ntt och gingo
på sina rum, der de straxt tville begiftva sig
till hwila.
Men här tväntade dem ett ny öftverrask-
nittg, för htoilkett de ästvea hade att tacka för-
toaltavens uppmärksamhet. Uti fötternas sof-
rttnt tvar nämligen deras moders bild uppställd
öfwer en af bäddarna. Herr Brattd hade för
troå år sedan, ttttder deras tvistelse på egendo-
men, låtit måla sin hustrus porträt och för-
tvaltarett hade af målaren tvetat förskaffa sig
en kopia deraf. Han trodde sig göra fötterna
en gläds-, då de skulle sinnet sin moders bild t
deras sofkammare.
Den trogtte föret-altaren hade ej bedragit
sig. Det tvar tvißt glädje, som bemäktigade
sig deras bjerta toid åsynen af denna bild,
men en glädje blandad med smärta. Ty in-
trycket, sotn kullen och tninnestvården gjort på
dent, framkallade så lifligt tanken på deras
moder, att de tvid anblicken af hennes wäl-
träffade bild trodde sig skåda den högtälskade
lifsleftvande framför fig. Dttbbelt smärtsamt
toar det derföre för dent, då de erinrade sig
tverklighetett och öftvertygades, att deras mo-
der ej tnera toar ibland de leftvattdeö antal,
och att det blott tvar en bild på den iiflölu
duken, som log entot dem.
Med tårar i sitta ögon, med tårar, som
saknaden efter den döda, goda modren bragte
till lif, somnade de slutligen.
Det mar omkring midnatt, då Wilhelnt
tvaknade och nppsprang nr sin bädd. Hans
fader hade tned hög röst kallat honom och hatt
skyndade till dennes katnmare. Wilhelm fruk-
tade, att någon olycka träffat fadrett, emedan
denne så högt och med så ängslig röst kallat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
