Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
sthoar gåttg ett beskedliztt bartt döt«, kont-
ttter ett as Gnde englar ned till jorden, utbre-
der de stora toidtt toingarne, flyger östoer alla
de stallett dettt barnet islssat, oth plockar ett
hattd snll af blommor sör att ge åt dett gode
Gnden, os det att de hos hottont må blomma
skönare ätt på jorden. Dett gode Gnden trheker
alla blotntnorna till sitt hjerta, tttett dett wackra-
sic blomman giftoer han ett khß oelt derigenom
skir dett röst oas kan sjnnga med i de lycksali-
gas chorg-
Allt detta berättade ett ettgel da hatt sör-
de ett litet bartt till himmelen, och barttet hör-
de det-os sent i en dröttt; och de soro östoer
alla orter der barttet lekt, oelt de kotnsno ge-
ttottt trädgårdar med nnderslöna blommor-.
sthoslka skola toi taga nted ost oels plantera i
hittmtelen?« frågade engelen. Oels det stod
der en reslig toaeker törnroobnsie, men en elat
hand hade brntit stammen, så att alla grenar-
ne, fyllde af halssorttelna knoppat-, ttedhiingde
förtoismade. «Tet stackars tt«ädel,«« sade bar-
net, «tag det ttted att det Eiter må blomstra
der notte hos Gnd.« Oas engelen tog rosett
oeh fttsne barttet derför, oet) den. lilla öpottttde
till hiitsten ögonen. xe oloelttde af de rita
straktblontntorna, liltoiil togo de sistoett den
lilla grilsblomntan oetk den toildtt oiolblom-
Etnhastoa toi blommor sade barnet,
oeh engelen nickade jakande. Men de flögo
ännn tele ttst till Gud. Tet toar natt, det
toat· stillhet; de htoilade i den stora staden, de
stoäitottde omkring östoer de trångaste gatortte,
htoarest hopens as halttt oels sirap tooro hopfo-
pade. Oth engelen toisade bland denna för-
tolrring på ett sönderslagen blontktnla och bä
ett jordkltttno, htoilken fallit nr den oeh sam-
tnanhölls gettottt rotniitet af ett stor toiscnad
åkerblomttten ssDentaga tri med oss,-« sade
ettgelen, «jag skall, tttedan toi slhga toidare,
bereitta dig något derotn.« De flögo och en-
gelett beriittade:
Müll-
0Der nere toid den tränga gatan. i dett
låga tallarett bodde ett sjttk godse; sedan han
toarit helt liten, låst han till stings, då hatt
toar sottt friskast knnde han pli fitta kryckor
komma sratn eets tilloaltt i sitt rnm, det toak
ock-å allt. Några dagar ont sommaren föllo
solstrålarne ett halstintnte in t kiillareth oeltom
då dett stackars gossett satt der och lät den
manliga solett lysa på sitt oels den röda blom-
tttatt skimrade genom hans fingrar. i det han
höll deosa för ögonen, ansåg han sJ toarit
nte. Han kättde skogen i des; nndersköna tvär-
grötxska endast deras att grannens son stänkte
honom de första gröna lös.stoistttt«tte, oeh dessa
höll han östoer sitt hnftond oeh drömde sig då
toattdra ttttder lösa-ödens kronor, gettont htoils
ka solett skett oeh soglarne sjöngo. csn toaeker
roat-dag gas granngossen honom äittsett Eker-
blottttttot·, oklt ibland dem toar händelse-sols ett
med hela rötter, det-söt- blef den planterad i ett
blomkruka oas ställd i fönstret helt nära Litt-
gen. Hels bntTen toar med lheklig hand platt-
trt«ad, den trät-te orts siel nya gretiar oels bar
årligen toaekra blommor; den bles dett stackars
gossens skönaste tradgard hans lilla skatt På
denna jorden. Han gas de sina blommorne
toattett och skötsel, och drog försorg« ont, att
lnoarje solstråle linda till den sistes, sottt ned-
trangde genom det laga sonstret träffade dem;
eels blomman tvist-te, tilloehttted i hans dit-östt-
tnar, tts för honom blomstrade den, sör ho-
ttont smidde den sin toallttlt oels gladde hans
öga; oeh hon toande sig emot den da Herrett
kallade honom i döden. Ctt st« har han tttt
toarst hos Gne; ett Zl· har blomman stått
glömd i fönstret oeh toisntat, oeh det-förse har
han blistoie bortkastttd. «Men htoaraf toet dtt
allt detta?« frågade barnet engelen, sotn bar
det till himmelen. — sssast tort det,« stoarade
engelett, stsag toar stt sjels den stackars gossen;
jag känner toal igett min blomma « — Och
barnet spände npp ögonen o:h städade ettgelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
