Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
idet stötta glada anletet, oeh i det samma
tvoro de i Gads hintittel, hloateft glädje oelt
lycksalighet Esr. Oeij Glid tryckte det dödii bar-
net till sitt hjerta, då stek det tvingar som deti
andra engelen och flög med honom hand i
hand. Qh Gnd tryckte blonnnoetm till sitt
hjemz men dcti stackars toismade liket-blom-
man kysste han, och den fick röst oeh sjöng med
alla englarne sotn kringstoiistoade Gnd, några
helt nära, andra omkring desit i niida kretsar,
allt toidare och ioidare l det oändliga, men
alla lita lyckligt. Och allli sjöngo de, stora
oels små: det goda älstioärdii barnet och deti
stackars återblonnnaiy sos-i legat toißstad här
nere ioid jo:«deit på deii trånga gat.iit·
—·——-
Förgatmigsei.
«Hwai·fin·e, goda moder!« frågade
Anna, «hn)ai·sin«e tallar man dessa smit
älskliga blommor, som tvcixa det-borta wid
bäcken, förgätmigej ?«
Modeen sade: «Man kallar dem fin–
glitmig-ej, emedan man ostsi giften dem
till minne ät männer, men isynnerhet der-
finse att de pTiaiitma ost om Gads godhet
oti) kartel. J denna menimz kunde man
tvål kalla lnvaeje blomma förgätmigej
Mett lnoat«sbi«e denna himmelsblsia lilla
blonnna företrädesvis blifwit sa benämnd
lär oss den blonisiersazw som min model-
cn gams berättade mig och hwilten der-
jemte innehåller en för oss wigtig lat-
dom.«
«Betatta mig den, älskade moderl«
bad den lilla.
Oeh modern begynte:
«Den dag, pii hwilten dett gode Gn-
deti hade skapat blonnnorna, spridde dessa
fer fin-sia gången sitt ljnfwa doft, och jor-
den sirade en den hemligaste glädjen-st.
Gnd gas alla blommor egna namn. Ter
woro violer, dessa iviieeits förebild, rödii
rosor, hwita liljor, brokiga tulpaner oci)
nesliga-andra wackra blonnnon Alta prå-
lade i sm glänsande stend. Hwaisje blom-
.na wilte wara« skönare och mera mättni-
tandc än den andra. Mett tvid en as-
siiljd del af dalen nära till skogens bryn
slöt en silfwerklar blick oeh wid desz rand
blommade en ansprfitslbs himnieloblTi blom-
ma. Med möda riktade den älskliga blom-
man sitt hnfiond mot hbjden och blickade
med sitt manliga bita bedjande till den
gode Guden; ty den hade ännu ej erhsillit
något namn. Giid siig os blomman; den-
na darrade och frainstcnnmade med stor «
raddsla ordet: «fi-1·gatmig-ej.« — «Wal-
an,« sade Gltd, «dn stall heta förgätmig-
ej, och då twanne wanner skiljas frätt
hwarandra, då stall du med din himmels-
blsa sarg stänka dem deti trösten,» att de i
himlen skola iiterse hwatmidm. Oilj så
skedde det, att denna wackra blomma ge-
nom sin blygsannna och sin manliga åst)ii
gläder alla goda menniskor. chöda äf-
ioeit dn, mitt barn, dig att wara såsom
denna blomma; ty ett blygsamt anspråks-
löst sinne ar mycket förmer, ätt all werl-
dens herrlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
