Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liii
llilk vill jag Stritlet,
Glättths oclt Istio,
Ilopltaet oclt ltitta »
lit-kondens els-till tsitl eters blåsta-tele sjön-
2. T-
Sokrates.
Af G. G. Patton-.
(Forts. från fot-eg. ttttttttttet).
Jtnellertid sökte han-s afttndsmätt och mot-
ståndare att göra honom löjlig och förhatlig
satttt anklagade honom slutligen derför, att han
icke hyste aktning för fäderneslandets gndar,
och att han förderftoade nngdomett satnt hos-
detttta inplantade gudlösa grundsatsen De an-
klagade honont inför en domstol, beståettdc af
Athens lägsta medborgare, htoilktt icke kättde
Sokrateö’ förtjenster eller sörstodo att bedöttta
dessa. -Sokr.ttes, tttt en gråhårsman af 70 år,
fann det sig otoärdizst att toidlöftigt förstoara
sig mot anklagelser af detta slag. Han åbero-
pade helt kort sitt offentliga lefnad, försäkrade,
att, sedatt tretio år, hans enda sträfto.ttt toa-
ri att göra sitta tnedborgare mer dugliga och
lyckliga, och att hatt till detttta sysselsättttittg
kättde ett gudomlig kallelse ittottt sig — Detttt
ädla och lttgtta språk förbittrade domrarne,
htoilktt, ettligt fedtoänjatt i Grekland, toäntat
sig ett lonstritt förfinar-stal nted böner och tå-
rar. De sättde honom sålnnda till en början
fängelse. Här kom en af hatts toänner till
honom ttted ett ontstrgsfnllt tttarbetadt tal oeh
bad honom lära sig detta ntantill. Sokrates
läste det och satttt det toackert; «men,« ade
han, «ont dtt lotnme och gåftve mig wackra«
minka· och präktizta sandaler, sknlle jag tillväl-
icke nyttja dem, emedan jag sknlle anse det så-«
sotrt opassande för en ntatt.»— J ttästa sant-;
mankomst röstades om det straff, hatt skulle«
undergå, och med tre rösters plttralttet dömdes-
hatt till döden. Han afhörde dotttett med stör-
till hans förmån, försäkrade, att hatt
förläte dent, sottt röstat för dödsdottt öftoer
honom, och att hatt fröjdade sig att få ttti en
annan loerld träffa forntidens ädltt och stora
mätt. — Hatt återtoättde med lttgn toärdighet
till fängelset. Hans toättnet·, htoilktt från dett-
na stttnd dagligen tooro hos honom, hade i-
tttellertid träffat anstalter till hatts räddning.
Fåttgtoaltaren toar mntad; fängelfedörrett stod
öppett; Sokrates sknlle fly. Men Sokrates
titlbakatoisade detta förslag, ty ntatt måste all-
tid och östoer allt lyda lagarna, och nedslagne,
fnlla af blygsel, lentttade honom hatts trogna-
—- När han dagen derpä stnlle tömma gift-
bägarett, tooro de redatt tidigt hos honom-
Åftoen hans hnstrn kom dit med det yngsta
barnet på armarna. Hon grät och toeklagade
samt gjorde alla de närtoarande så toeka om
hjertat, att Sokrates, för att kunna bibehålla
sitt ingn, bad, att hon måtte foras bort. —
«Ack!« snyftade en af männerna, «otn dtt ba-
ra icke doge så oskyldig sotn dtt ärt-« —
«St’ttlle dtt då heldre toillja, att jag dogeskyl-
dig?« frågade Sokrates honom, leende. —
Derpå inledde han ett alltoarliftt samtal, tala-
de om liftoet och döden och ottt sitt hopp, att
icke allt kunde toara slttt med menniskan, när
hott dog, ntan att hennes själ toore odödlig-
Så fortfor hatt ättda till aftonen. Derpå tog
han ett bad, för att, font han sade, spara
qtoinnorna det obehagliga göromålet att twät-
ta hans lik. Bäztatsctt med giftet ittbars.
sszäzt ntig,« fräztade hatt rättstjenarett, «hnr’
skall jag bära mig åt?-«—«Zedatt dn druckit,
stall dtt gå ttågra slakt af oeh att, tilldes; du
tätttter dig trött. Derpå lägger dtt dig.«-
Sokrates tog bligat-ett, bad till gudarne: «Gn-
dat-, förlänen, att tttitt bortgång härifrån måt-
te sle i en lycklig stnnd!« och drack giftet med »
lngnt och oförättdradt anlete. Wännerna snyf-
tade högt omkring honom oet) toredo sitta hän-
gerna
sia lngn, tog assted af de domare, som röstat-der. — stJckc säl-« sade Sokrates. «Jttst der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
