Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
«Hade jag blott en fågel, så skulle
jag sedan gerna hållas hemma; jag wille
lära honom allt möjligt, sjunga skulle han
såsom trots någon fågel på den rvida jor-
derr och dresserad och instruerad skulle han
wara så, att man kunde wisa honom för
pengar.«
Så sade Max, då hans moder fim-
manade honom att icke alltid, såsnart han
kom hem ifråri skolan, åter springa ni, n-
tan äfwen någongång bestedligtstadna hem-
ma, der hau också kunde roa sig med myts
ket.
Till sroar härpå gaf modren honom
det rådet att köpa sig en fågel. Hau kun-
de då derjemte göra en god gerning, om
han genom en öm behandling lättade det
arma djurets fångenskap. Modren erbjöd
sig till och med att till detta ändamål gif-
roa honom penningar och en wacker bur-
Max antog likwål icke detta förslazr
med deri tillfredstållda min, modren hade
wäntatz antingen derför«e att hennes för-
maningar ej behagade honom, eller eme-
dan han redatr hade en annan plan i sitt
hufnmd.
«Nej, nej! jag rvill ej köpa någon
fågel, — swarade han; — de äro wan-
ligeir redan gamla och kunna ej mera lära
något. Jag will helst ha en helt ung få-
gel, som jag sjelf får nppfbda och som blir
wair wid mig och riktigt tam. Ja en så-
darr rvill jag, — och-« — utropade han,
under det han trotsigt och beslutsamt reste
på sig — «en sådan skall jag äfroerr haf-
wa! jag roet redan hwar och huru.« —
«Men Max«!«« — sade hans moder-,
i det hon alfwarsamt såg på honom, —
«dn måtte tvål ej hafroa i sinnet altplinr-
dra ett fågelbo, att sijäla en liten fjäder-
los, stackars unge fråtr desz moder? Will
dn beröfwa honom den frihet, som den
gode Gnden skänkte honom på des; födelse-
dag? Max, Max! jaz; hoppas, att du ej
är så obarmhertig. Huru gladt och wän-
ligt klinga ej med tusen stämmor sångerna
i skogen! J ditt ställe skulle jag helst fröj-
da mig deråtz den fångnas sång deremot,
— hivad kan den annat wara än sorgsna
klagoljud. Änun engång, Max, jag rvill
ej tro något sådairt om dig-« —
Max brummade sakta för sig sjelf: det
roar jn detsamma, om man köpte fågeln
eller sjelf fångade den; fången är fången;
det beror ej derpå hwem som gör det; äf-
roerr han skulle heldre springa och sjunga
i skogen; än sitta och läser i skolan; ingen
menniska frågar efter, hivad som behagar
honom mera; och man behöfrver ej wara
medlidsammare emot en fågel, ärr emot ho-
nom.
Likwål jörblef han den dagen hemma,
tog en bot i sin hand och roar snart för-
djupad i läsning af densammas Hans mo-
der gladde sig häröfwer och gaf honom en
kysk Men hroarföre blef Max km så röd?
— hivar-före? — Anklagade honom karr-
ske hans samwete? —Max läste i siri na-
turalhistorie, i utdelningen om sångfåglar,
men med elaka och arglistiga tankar. O
Max! det roar så mycket svårre, som din
godir moders förmaningar och milda före-
ställningar knapt hunnit förklinga. På
flere dagar hörde man af Max ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
