Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
de föllo till jorden; hans ögon lyste af Albert ilar till; glömda ärv nuidens
begärelse och lust, och nu föll hugg på na förskräckelse både de unga och gamla
hugg ner på grenen. Högt ljödo slagen:fåglarna. Hwad är att göra? Albert är»
och för hwart och ett trängde yxan djupa- hlelt och hållet hjelp- och rådlös; intet ord
re in Max! Max! håll upp! Tänker du ingen bön bringar hans kamrat till sans.
då icke på din moders warnande ord?-J sin förtwiflan ilar hart hem och ropar
Max håll upp! Den gode Guden ser för-
törnad genom de täta grenarna och bla-
den, om ock skogwaktaren är fjerran. Be-
tänk, att ntati Gads wetskap ingen sparf
faller till marken!
Meri hwarje erinring har slocknat i
hans själ; allt är förstummadt och blott
det onda begäret klappar högt i hans un-
ga bröst.
Ännri ett slag! ännu ett, och åter ett!
blott ett tunnt band håller fast den sjun-
kande grenen! Ånnn ett flag! med säkert
öga hugger Max i den gapande skåran;
bilari far igenom, kratsch! grenen med få-
gelboet störtar till jorden; men ett skrik
ljuder i luften; det är ej någon fågels,
det kommer nr gossens mund, —- yxan
sjunker ur hans haiid och han faller ner
på marken; tillbakaböjdt ligger hans huf-
wud, bleka äro hans kinder, en djup wan-
Inakt har bemäktigat sig hans sinnen, och
ur knäet, i hwilket den hwassa yxan wid
det för häftiga slaget hade farit, upptar-äl-
ler eu klar blodström.
Upplöaning å rebus i föreg. nummer:
på bjelp
Max har imellertid uppsiagit sina ö-
gon; ,han blickar omkriirg sig, ser den ström-
mande bloden, ser den fällda grenen —
och suckar. De på Alberts rop till stället
kvinna inenniskorira förbinda hans knä;
Alberts fader bär honom hem och öfwer-
kemnar honom åt hans föräldrars omvård-
nad. Klagan och jämmer är i huset, och
istället för jsången, åt hwilken Max så
hade gladt sig, höres hans egna klagoljud
i sjukrummetz han är sjelf för många da-
gar, ja weckor en fånge. Hans föräldrar
göra honom ingen förebråelse, men denna
sinnes dock hos honom sjelf och underlåter
ej att oroa honom. Gud gaf honom en
swår och oförgätlig läxa.
Då han åter lemnade sitt sjulläger,
tänkte han med blygsel på sin gerning;
aldrig sökte han sedan att fånga en stackars
liten fågel, utan unnade dem alla af hela
sin själ sin ljufrva frihet.
stakar af fin gran.
Lill tryckning gilladt:
Torste- «k. slet-nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
