- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1857 /
146

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

dtt löftven på det der trädets Så ntåttga är,
fotn der finnas löf och kanske ätntn flera, tvar
det emellan ntitt farfar och alla menniskors
slatnfader.« »

«Hade då icke den första tneanislan någon
fader?–

«»Fll)jo, på tvistt sätt: Gttd skapade jnhen-
ae sjelf efter sitt beläte.-«

«Ack, lapad det måtte toara härligt att
sålunda bliftva skapad as Gad fjelf och bliftva
hans bartt l«

«Min gosse! htvarje mettnista kan, ont
hott rått begagnar de af Gad hos henne ned-
lagda förmögenheter, i attda och fattning blif-
toa ett Gads bara, och alla böra tvi önsta
att få bliftva.««

tsDet håller jag med dig om, farfar! Mcn
httrtt stall ett stackars fattig menniska kanna
blistva ett Gads barn?«

ssGettottt att lyda och troget efterfölja
htvad Gttd osti sitt ord befallt: gettottt att
öftoer alltittg älska honom och tvåt- nästa så-
som os; sjelfma; gettottt att bekämpa och nted
Gttdö hjelp besegra tvåra syndiga begär och
böjelser-, lilsottt ikläda oß en ny menniska, ols
sålttttda toarda andeligen pånyttfödde i Gnd.«

«Käre farfar! då är dtt säkert pånyttfödd
på det der toiset, ty dtt år god, front och toiö,
det tvet jag oels alla andra, som känna dig.«

«Barn! ont dn, liksom Gttd, knnde blicka
ia i ntitt innersta, sinlle dtt icke yttra dig så-
landa. Det tvill mycket, oättdligt mycket till
att kanna säga sig tvara pånyttfödd iGad.
Jag tir, ont den Ctvtge toille gå strängt till-
rätta med mig, inför hans domstol icke det rin-
gastc bättre, ätt andra menniskor; men Gttd
är god, nådig och barmhertig och tillråknarieke
en smidare hatts många fel och brister, då de
ej begås med ttppfåt och emot bättre toetande.«

«Htvad dn tttt säger, förefaller mig nå-
got dunkelt och otydligt; jag ber dig fördenskull,
att dtt tvid något annat tillfälle, då jag när-

mare fått begrunda ditt.1 ord, för mig förkla-
rar desamma-«

«Med mycket nöje, käre Konrad. Om
söndag skola tvi följas åt till kyrkan, och jag
stall då på hettitvägen söta göra för dig klart,
htvad dtt tttt icke katt fatta, sätvida icke pastorns
prediktttt, htvilten dtt med mycken uppmärksam-
het bör afhöra, deßsörtttttatt upplyst dig der-
om.««

Sålttttda samtalade de begge tvandrartte.
— Men ottt tvi skalle toåga afbryta deras sam-
tal, ont tvi skalle högt yttra tvår förttndratt
deröftoer att de gingo barhnftoade i ett såstark
solhetta, då skalle den gamla mannen toeta att
berätta os; följande-

«J·ör tre år sedan toar det ett klar och
toaeker datt liksom mt, det blåste endast ett li-
ten stttttla hårdare. Jag tvar ensam hemma
med dett lille Kottrad och fatt utanför haset,
eller, rättare sagdt, på det ställe, der det förut
låg. Konrad befann sig på några stegs as-
ståttd isrått mig tvid brnnnen, der han lekte l
solskenet, och jag satt och fått på hans lekar-,
erinrande tvist den tid, då äftoett jag roade tttig
på samma sätt. Det ställe, htvarest tvi besatt-
tto ost, toar mycket tttsatt for blåstettz htvadan
jag ropade till Konrad att hatt stnlle draga sin
lilla halmhatt bättre ned i ansigtet, annars
lttttde den blåsa ntaf honom. Han tvar allt-
för mycket sysselsatt för att kanna gistva akt
på min tvarning. Jtttt hade nemligen gjort
honom ett litett barkbåt med åtskilliga segel, och
den höll hatt nn sottt bäst på med att låttt se-
gla i ett tråg. Då kottt en tvindkåre och bragte
båtett att kantra. Barnet sntåträtte på den
«stygga blåsten-« oelj reste ånyo ttpp sittbåtz
men ånyo kom en stark tvindpnst, och i sant-
ttta ögonblick, under det jag sått åt andra st-
datt, hörde jag ett gällt stri. J första öfwer-
raskningett trodde jag att gossett fallit itrågetz
men då fatt hann tvända hastandet om, såg

jag Konrads hatt — en alldeles ny stråhatt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1857/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free