- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1857 /
149

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UD

«Wi befinna oß nn på tvågett till ett li- siande solhettan, det göra toi till en åminnelse
tet bönkapell nppe på berget, ty det iir just i af den bortblåsta hatten, htoiltett i Försynens
dag årsdagen af denna tvår underbara rädd- hand tvar medlet till tvår räddning.-
ning, och att tvi gå barhnstoade i den bränt-

Den funna rikedomen.

En god fader plägade hwarje dag be-

rätta för sina barn en berättelse, som både

« roade dem och innehöll mången lärdoitt för
lifwet.

Eti afton då de, fader, moder och
öarn, efter sitt wana snto i skuggan af det
nära belägna trädet, för att wederqwicka
tig efter dagens hetta och möda, utropade
ett af barnen.

— Fader, säg hwad är den sanna
rikedomen, hwarom dn så ofta talar.

— Det är den, swarade den gamle,
som gör oß lycktiga.

— Och, återtog barnet, hwad är det
som gör osz lyckliga?

. Dett gamle tystnade för ett ögonblick.
Småteendct, som lekte på hans läppar för-
fri-anm hans ansigte antog ett allwarligt
uttrtjck och han talade-

— Frågati som dit framkastat, sade
han med sakta men högtidlig röst, har jag
ej förmått lösa förrätt efter många, långa
år. Jag har sökt lyckan ända ifrårt mina
unga år. Under en tång tid fann jag detr
icke. Jag wiit nn berätta för er mina

eldiga själ sökte att stilla den törst efter
lycka, som plågade den. .

«Snart blef jag med aktning omtalad
af de tvisa och lärda, som omgåsroo mig;
föräldrar framställde mig såsotn ett exempel
för sina söner. Men långt ifrån att gis-
wa Gttd äratt för de naturgåfwor, som
woro mig anförtrodda, blef mitt hjerta upp-
blåst af stolthet. O mina barn, jag war
högst olycklig! Wetandet, tänkte jag, för-
mår ej gifwa lycka, låtotn oß söka den på
ett annat hålig-

«Och jag störtade mig i werldens
hwirfwel; jag drack af nöjenas bägare,
men denna bägare roar förgiftad; en gna-
gande mask förtärde min själ. Uttröttad af
dessa trolöstr gåftoor,« som icke lemna efter
sig annat ätt bitterhet och förebråelser, tänk-
te jag: nöjen till och med kunna ej göra
oß lyckliga, och denna werldens ritedoni
är bedräglig-«

«Och jag-lemnade min rita bostad,
jag förbytte mina kostbara kläder emot

«enkla och anständiga. Jag gick nt ntati

att weta hwart mina stezj förde mig. Ester

dam huru Gttd lät mig sintia den; det är tio dagars wandring i okända trakter skata-

hisiorien af mitt lif-

ställde sig ett nytt föremål för mina blic-

«Då jag ännn war ett bartt såsrmi lar; jag anländes till- en iriskt grönskande

ni, woro studier min fröjd och min åtrå; dal·

Nätsa till en håla i klippatt upp-

jäg arbetade med omättlig ismer- ty min strömmande en bäck; ett gigantiskt berg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1857/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free