Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
bildade fonden till deii ses-ne; den nedgå-
eude solen färgade bergets snöiga topp.
«Det är här, sade jag till mig sjelf, som
jag skall finna lyckan-« Jag betraktade
länge dettcr förtrollande skådespel och natten
träffade mig ännu fördjupad i eftersinnan-
de; jag drog mig tillbaka i skygd af klip-
pan. Efter att hafwa njutit en meder-
qwickatide hwila, förskaffade jag mig rötter
och frukter till föda oet) drack ifråir den
kristallklara källan. Så förgingo några
månader. Men der fanns ej frid i min
själ; lyckan, som jag hade trott mig sinna,
wek ifrån mig allt längre och längre. För«-
twijlan bemäktigade sig min fjäl, sömnen
tillyckte icke mina ögonlock. «Ack! hwar-
före sinnes jag på jorden? utropade jag;
har jag då blifwit skapad för att wara e-
wigt olycklig? Det hade warit mig bättre
att aldrig hafrva sett dagens ljus.«
«Imellertid kunde jag icke förmå mig
att tro att det icke fanns någon lycka på
jorden. För första gängen wände jag min
själ« till Giid och jag sade åthonont: «Gif
mig lvckan.« Och Gnd hörde min bön;
hems röst ljöd till mig: «Gif mig ditt
hjerta och du skall ivara lycklig-«
Jfrån detta ögonblick blef jag en an-
ncm menniska; jag erinrade mig det som
min fromma moder niånga gångor talat
till mig oin synden och försoningen. Iag
gaf mitt hjerta åt Jesrisz jag lemnade min
ensamhet och, återkommen till milt land«
offrade jag mina egodelar till olyckligas
tröst och bistånd.
«Stndier, och framför allt de af na-
turen, erbjödo mig nya behag, ty jag såg
derrvid dert högstes storhet och herrlighet.
«Sedan, då pröfningarne blefwo mig
pålagda, utstod jag dem, men jag war än-
då lycklig.
«Gnd hade gifwit mitt hjerta den
sanna rikedomen, och han hade lärt mig
att icke söka deic hos någon annan än
hos honom.«
Dell gamle tystnade; eu stilla gläde
strålade i hans ögon, han tänkte att han
inan kort skulle äga den fullkomligaste, den
himmelska lyckarr och besitta fullheten af
den sanna rikedomen.
Barnerr wågade ej störa hans art-.
daktsfltlla eftersimiande. Ledda af månanö
bleker strålar, begåfwo de sig tysta till ko-
jan, i sina hjertan tackande Gud, som gif-
wit dem en sådari fader och sägande till
hwarandra: «.-ckså wi wilja waralycklii
ga.lt
—-—-—·
catl vot- Liand.
Pä gränsen mellan Ilvilterspsel ncls Linn- claele sniin från samma stamfader-, kanelen
lrnll i sltesrlrkolrnlts pastor-tet i snriilantl Jdrrs i hinnes-åtelen.
bil-som medvetand-
Frsönsltatle korstlom en ovanligt stor- Lintl, all- ingcn ok dennes manliga eller-stommars-
som gikvit anledning till namnen Tilians ele nu snet- linnes, Imr- tlcn gamla i trss
ilar-, Linde-lins oclr Linnea-s, läkclc oclrkkesj- stör-te armat- kükgkcnade linda-i äkven at-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
