Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
dödt. Dess ovanligt stora stam, som med
sina torra grenar öfvertäcker elt stenröse
I
på en äker derstädes, skyddas Iikväl af
gårdens egare ännu i dag som en helge-
dom och ett dyrbart minne af de foster”
den
landet hedrande män, hvars namn
föranledt.
Sven Tiliander hade såsom MHuspre-
dikant hos General-Gouvernören, Fältmar-
skalken Frih. Henr. Horn
och tycke för trädgårdsskötseln som på
1600-talet mycket omfattades af de tyska
magnaterne, då tillträdde sitt
pastorsboställe i Småland, anlade han der,
vunnit insigt
och han
en för den tiden temmeligen betydlig trä-
gård. Hos honom uppfostrades jemte e-
gna söner hans syslerson Nils Ingemar-
son, hvilken sedan äfven efter nyssnämn-
de lind antog namnet Linneus. Morbro-
drens tycke för blomsterskötseln intog äf-
ven den unga Nils, så att då han blifvit
vid silt boställe
komminmster äfven han
anlade en, isynnerhet för praktblommors
odling egnad trädgård. Nils Linnros,
och isynnerhet hans unga hustru, som
deruti egde sin käraste sysselsättning, så-
go med yemod sina kära blommor försvin-
na om hösten, längtande till vären då de
åter skulle uppblomstra.
Då våren är 1707 nyss iklädt sig sin
d. 145 Maj (gamla
stilen) Carl Linneus hos hyilken föräl-
blomsterskrud, föddes
drarnes blomsterkärlek, så att säga, före-
nat sig till ett snille för den ditintills för-
gälves sökta uppfalltningen och redandet
af vextrikets Ingar. Redan i hans späda-
ste älder visade sig hans kärlek till blom-
morna, ty då fadren medtog honom i träd-
gården eller på gärdet och han liggande
i gräset började gråta, blef han gen nast!
glad och nöjd, då man gaf honom några
blommor att leka med. Så snart han hört
jade gå, var hans största nöje att följa
fadren i trägården och hjelpa honom gräf:
va och plantera. Fadren hade emedlertid
blifvit pastor och flyttat till Stenbrohult,
der Carl snart fick ett helt qvarter i träd-
gärden, hvilket blef kalladt Carls Träd-
gård. Carl var snart icke nöjd ensam
med de odlade vexterne, han började att
i den omgilfvaude trakten samla och un-
dersöka äfven de vildt yexande. (Forts.)
Den bästa vännen.
AF Vitalis (Erik Sjöberg).
i
Min vän år ljuf, min vän är mild
Och trofast i all lifvets smärta,
Ej jord, ej himmel har en bild
Så skön, som hans uti milt hjerta.
Liksom en stjerna mig hans röst
igenom tidens mörker förer.
Jag döljer mig invid hans bröst,
Der jag ej lifvets stormar hörer.
Der hyilar jag i salig ro,
När qvalet andra hjerlan bränner,
Och sviker än all jordens tro,
Min vän i himmelen mig känner.
Min vän är min, och jag är hans,
Och än vår kärleksläga brinner;
När solens eld och stjernans glans
I rymden slocknar och försvinner.
När han vid målet väntar mig,
Jag lugn fullborda vill min bana.
Mitt kors skall engång byta sig,
Som hans, uti en segerfana.
Jag tänka vill uppå hans namn,
När tuugans bruk är hämmadt blifvit.
Och sjunka så uti hans famn,
Som är Uppståndelsen och Lifvet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
