- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1857 /
154

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

de gingo förbi de tvaekraste buskar af toilda
törnrosor oeh dä grenartte hindrade deras toäg,
sköto de dettt ät sidatt utan att ens tättka pä
att plocka ett ettda ros.

O

Dä tttatt gär sitt toäg utan uppehäll, st
kommer man fort till ntälet. Klockatt tvar ej
tio pä morgonen, dä brodrett oeh systern redatt
tooro hos kryddkrämaren, sottt nägongättg säl-
de ät deras tttoder salt och ttoäl. Hatt för-
tvänadeö, dä han hörde, att hon detttta gättg
toille haftoa socker och underlät icke att sräga
ont nägott toar sjuk hos dent. Pä denna för-
bittdliga fräga stoarade Maria artigt tttett i fä
ord, och fä sort krämaren tväztt ett skälpttttd
sönderhackat socker chatt förmodade, att hon
mera thckte otn att fä det i denna fornt), tog
Maria papperspäsett, och bägge barnen helsa-
de satnt bortgingo skyndsamt.

Dä de httttttit ett stycke toäg ifrätt siade-t,
klagade Filip öftoer trötthet; han lät sig nä-
stan släpas fratn af sitt syster, sotn bannade
hottottt för hans tröghet.

— Jag toille fä gertta gä fortare, smarri-
de gossen, men jag förntär es.

— Mod, Filip! Ahl htoarför tog jag
dig tned2 Wär farfar fär tttt toänta lättgre
pä sitt sockrade kortnvattettl —

— Det hade toarit toäl, ont jag ej kont-
ntit med; men dn katt ju lenttta tttig här pä
toägett. Jag kommer nog efter.

— Och hivad skulle tttatttttta och farfar
säga derom? Jag skulle säkert fä bannor att
haftott letttttat dig ettsattt och jag stulleförtjena
det.

Sälnnda satntalattde fortsatte barnen lättg-
satttt sitt toäg öftoer skog och äng. Filip gjor-
de sina yttersta· bemödanden, ttten han toar ntt
helt och hället utmattad och fortnädde ei mera.

— Hatt anstränger sig sä, att han blir
sjuk, sade Maria i det hon helt orolig säg pä
honom.

— Nej, nej, det är ingenting. Ont jag

blott finge htvila ett qtoart timme, fä stttlle
jag ttog fä krafter igen. «

Htoad toar att göra? Maria lät sitt bror
sätta sig toid strattdett af ett klart flytande bäck,
pä ett ställe, der ett liten trädbro befann sig,
till htoilken en toacker gängstig gränsade frätt
htoardera sidatt.

—- Se här det toaekraste ställe i toerldett
för ost att htvila ett ögonblick, sade Maria
glädti9;t. Tälantod endast! Wi hastoa gätt
härdt oelj tvi skolit kanste ättdä konttna forr ätt
tvär ntor toäntat oss-.

De bägge barnen satte sig ttn pä dett
mjuka gräsmattan, oeh Filip htoilade sig der
förnöjd. " «

— Htoilket nöje, sade hau, i det han säg
pä papperspäsett, sottt läg i shstertts knä, hwil-
ket nöje skall det ej bliftoa att fä fratnlenttta
sockret ät stackars farfar! Han skall toistt ban-
tta ost för den möda toi haft; hatt skalläftven
banna tvär tnor att haftoa gjort denna utgift,
men sedan stall han omfamna ost alla och sitt-
tta sitt korntoatten utmärkt smakligt: han stall
snart bli frisk oeh berätta ost, säsottt förut,
toaekra historier frätt fordotntid.

Filip sade detta under det han stödde sitt
blottda httftond emot stjstertts axel; han kättde
sig sä toäl, der hatt läg, med ögonen fästade
tttot himlen, otlj Maria säg pä hottottt tned
nästan moderlig ömhet. Plötsligt hörde· de
ett doft buller i skogen; de toättde sig om oeh
sägo ett rasande tjur komma rakt etnot dent
längs gängstigen. Filip ntstötte ett stri: Ma-
ria satte sitt hand pä hatts tnnnd; hatt toillc
fly: hott höll honom tillbaka och ttvingadeho-
nont att stadna antar orörlig.

— Rör dig ej ttr stället, sade hon med
sakta röst, eller toi äro förlorade.

Kttappt hade hon yttrat dessa ord, dä
tjuren redatt hunnit dent, stadttade oeh kastade
hotattde ögott pä den etta paj den andra. Fi-
lip tillstöt ögonen, hatt kunde ej uthärda deft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1857/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free