Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
is
TY läkarns var-nias tak ej stat
vi elega- sitlatt himmelskas-elea.
llons lit-s är köt- Isftst atIt viii-, «
Ooh slanttom varnat-, oltttttlons lockat-,
Ise- aatlao nosat sia tillses-litte,
Ocls lek-let- elina gyllne lok-barn
het ges ej hägra lotsa spets-el
lat-atlets eller tiks-et- solen.
LTU deolde till lians kittlat-satsa
Ua sätet-solists- i söndagsskolan-
(3nttudt·)
Simenon och döden.
Parabel.
Broderligt omfamnande ytoarandra genom-
tvattdrade sömnens och dödens engel jorden-
Det toar astott. De lägrade sig på ett höjd
icke långt iftht mennillornas boningar. Ett
sorglig tystnad rådde rnndt omkring; äftoett
aftonkloekortta i de aflägsna öyartta hade tysts
nat. Stilla och tigande stttto de båda englar-
tte i ett förtrolig etnfatnnlng och redatt när-
made si,1 natten. Dii uppsteg sömnens engel
iskiitt sitt mostbetiickta läger och utströdde med
lätt hand det osynliga sömnseöet. Astontoini
den förde det till dett af dagens arbete uttröt-
tade landtmannens stilla boning. Nn omfatta-
de den sotet sömnen den landtliga hyddatto stilla
ittnetoiinare, ifriin gndben tned stastoen till di-
barnet i toaggan. Dett sjuke glömde sitt smär-
iiro icke toi, de goda andarnas osynliga sände-
lntd. Hltrtt siöttt tosrt stilla tvärs-«
SJ sade sömnens tosinliga engel. Dödens
engel säg os honettt med stilla bedröstoelse och
ett tär srantträngde i hans stora mörka öga.
«Ack,-« sade hau, ssatt jag icke skall tnttttafröjs
da mig liksom dtt östoer mennisiornas tacksattti
hett Mig kalla de sir sitt fiende och glädje-
störarr. «O min broder,«« stoarade sömnens
engel, «stola då icke de goda, tvid ttoptoainatt-
det, ettiinna och tacksamt toiilsi,ttta dig sssettt
deras män och toälgöeareL Åeo tvi icke brö-
der och sändebud af en fadern-«
Sii talade batt. DS glättste det i dödsm-
gelns öga olt ömmare omfamnade de broder-
liga englarna hivarandra. c. VV ske-.
Pickeletnirs reseåswentttr.
(Fonf. och ilnt frän föreg. natt-med-
Femte Åftoentyret.
Herr Pickelemir lemnadt underst bittida föl-
jande morgon denna olyckli,ta ort, der hansstr
första gängen i sitt lii tände att det toar en
olyck.t att tvina så liten. Hiittdelsertttt pii «e-
lefanten« hade bragt ltonom till denna erfaren-
het och hatt insåg alltför tvål stoilttt föröd-
Injnkelsee han einnn i toetldett skulle tomma
att lida, dö hatt komtne blemd helt ech hållet
fremmande tnennistor, sent bodde tttottt hans
lands gränser. Hade hatt i fyrtio år af sitt
lis alltid fönt tättt sig belötett med sin liten-
ta, den sörjande flit sorg och dett fattige sitt-het, ss tottr det nn annorlunda och hans en-
lsetymtnetu AJa ögon tillslöto fig. Ester fnlt« da tanke toar: «ont slyt blott ttoore skörtet-«
tindadt göromål satte sikt dett tolilgörattde sotnisäDied denna tanke ste».1 han trop i sitt lilla rett-
nens engel äter toid sitt alltoarsamma broder-. tvagn; med denna tanke toille hatt nn, fedatt
«N.·ir himmeln begynner färgas as morgon- balt tillryggalagt ett godt stycke iväg och mid-
rodnaden,« utropade han med glädtig oskuld,ldagotiden inbröt, stiga nr; —- nten lnoadl —
sds prisa ntizt titennislorna såsottt deras tosnidet toille ej gå. J lsörj.ttt trodde han att sme-
oelt wälgöraee. O htviltett glädje att osedd:dett toar skulden dertill och attdennehadetvändt
i
oels hemliges kunna göra godtl Onrn lyckliga-toagnödöreett inst; mett snart och sedatt datt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
