Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de pä sitt täg till Asien bewisrit drottning-
Ada iCariett åtskilliga ioigtiga tjenster,
hwarföre denna oä allt sätt wille betyga
sin tacksamhet. Cngäug skickade hoii ho-
noiit alla slags förfriskningar och läckerhe-
ter samt nägra korkat-, som ausägos ivaro
de mest ittiii.irkt.i i siii konst. Meri Alexan-
der återsände allt och lät säga drottningen:
«Min lärare lärde mig i min niigdom att
tidigt uppstiga, att arbeta för att äta min
middag med god aptit, inen dock derivid
iaktaga inättlighet för att qioällstvarden
äfwen inä wara niig ivälstnaklig.«
Il.
Dioiiiisiiis kom eti gäng till de för
sin mättiighet kända Spartaueriie, hivilka
franisatte för honom den hos dem allmänt
ätna rätten, blodsoopa med swart bröd.
«Detta är för däiigt,«« sade han. «Del
är saniit,« swaradeSoartanerne, «en kryd-
da felas, nämligen: arbete och iuöda.« —
Ill.
Huru invcket Cyrus älskade enkelhet i
spis och dryck beivisar det swar han gas
sina tjenare, då desse frågade hivad de
skulle anrätta ät hoiiotii till middag.
«Brbd,«« sade lian, «och hivad drockeii be-
träffar, sä tänker jag wid middagstiden
hafwa hunnit till«Tigriesl-.iden.« ,
IV.
Eii persisk konung skickade till kalifcii
Mustapha ett berömd läkare, hiviiken
straxt wid sin ankomst till hofivet frågade
huru inaii lefde der. Mait swarade ho-
nom: «Wi äta icke förrän tvi äro hungri-
ga och tvi ätit osi aldrig fullkomligt mät-
ta.« «Tä gär jag äter min iväg-« swa-
iade läkaren, «ti) här har jag intet att
göra.«
V.
Anim, en itiäktig konung i Asteri, fick
erfara att nian äfiveu med litet kunde lef-
wa. Haii blef öfwerwunneii i krig och
tillfångatagen. Segerheiren lät föra ho-
noin till en borg och bewaka honom.
Anten hade icke ätit nägot oä hela dagen
och ivar ytterst kraftlös af de utståndna
niödornaz han bad wakteii gisioa sig nä-
grit att äta och inatt gaf honom ett stycke
kött, soin lian sjelf inäsie steka ivid samma
eld, som hade biifivit upptäird för att wär-
itia honom. -
Meii knappt roar hans inältid satt pä
elden, törrän en hinid kom smygande, snap-
pade bort köttet och lopp sin iväg der-
med. Amnt tänkte iväl först soriiiga«efter
tjufwen, men hans kedjor hindrade honoin
derifrån, och hatt begynte nu hjertligt
skratta.
Hans iväktare hade medlidande med hatts
olyckliga öde, bragte houoiii ettannatsiycke
kött och yttrade förundran derdfioer, att
lian i siii sorgliga ställning ännu kunde
skratta. «
«Hwarföre skulle jag ieke skratta,« swa-
rade fursten; «i morse, dri jag ställde inia
här i flagtordning, blef jag warse trehuiv
dra kameler ivid trossen; min bofinäsiare
t«örsäl«eade tnig, att de knappt woro till-
räckliga för att föra mitt kök, och nu löper en
enda liten himd bort med det i titt gain-«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
