Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Gerna hade det nu stadirat der och lett
med de doftande rosorna, ineri något tio-:
nehsll rvar ej mera att tanka ps. Hwarjey
det rriiiisia tuftdrag dref det roidarc och
widare bort, rastlöst hän öfioer bloruiiior
och träd, ehuru det ofta ritrnattadi af frir-
den önskade att stadrra och begärligt sökte
skydd wid foteri af ett tråd eller en briste.
Kriaot trodde det flit roat gömdt, sa förde
eii nu windstöt det wilielöst widare i en
annan riktning, till deß det blef helt brutit
och förtorkadt, nästan icke iiiera liknande
ett blad. ·
War detta den frihet, som det lilla bla-
det drömt oin? Wioserligerr hade det på
senbösteii engång mast falla; nien att un-
der det andra blad ännu grönskade drif-
was omkring så gult och förtor«tridt, det
war ett sorgligt öde! —
Engång korn det stackars bladet på sina
irrfärder tillbaka till linden, soin anrrn allt
bar niiinga blad. Dä, berättas det, såg
bladet längtande upp till den lilla grenen,
hwarest det fordom grönskat så« friskt och
hade kunnat wara sa lyckligt. Meri en
storinwiud, hwillen upprörde allt soin toin
i deß wåg, förde det snart bort, bort —
hwarthari? Har nägori wandrarcs fot o-
roarsarnt trampat derpå; ligger det begraf-
wet under andra torra blad eller jagar
wiiiden det äiiiiri rastlöst omkring frän ett
ställe till ett annat? «
Jag wet det ej. Iag har aldrig mera
stersett det lilla bladet! —-
Kriget emellan rosor och liljor.
Ritsoriia och liljorna, hwilka af alla
mennistor beundras och älskas, råkade en
gång i strid med hwarandra. Redan för
läiiaefedaii hade en twisi uppstått eniellan
deru, emedan den ena iville ha förenade
framför den andra och ingendera kunde
förena sig orii harem detta tillhörde. Ro-
sorna woro stolta öfioer siii skönhet, liljor-
na öfrver sitt behag och siii oskuld. Slut-
ligeri koiii det till öppeii fejd. Nosorna
bewapnade sig med hrvaosa törnlansar, lil-
jorna ined skarpa sivard. Lange warade
strideii nien segern wiir dock oafgjord.
Flota, bloiniiroinao drottning, trädde
slutligen försonande emellan dem. Hon-
ivisade dem hur-ii badas skönhet skulle för-
höjas genom en förening; de hade båda
af naturen blifwit bestämda att förenad-
Skilda ifråir hwararidra skulle de lika litet
kunna ris-ta menniskors hjertan, soui skön-
het ntari lsehaii
Teosa ord af demo hulda stoddsgiidlw
na beroette blommornas l)jertari. Te slöto
fred och lefde sedati i endrägt. Meri för
att genom ett synbart teckcir för werldert
förtunna detta fredsstirt, fattades det bestut
att låta glansen af rosor och liljor skina
på oskyldiga barns kinder, der rosor och
ilitjor lita wackrscr och tilldragande sedan
deß stråla i älsklig«föreiririg.
Utmärkta mäns yttrande öfwer lefnadss-
otdning och manlighet.
l.
Alexander« Macedoniens konung, ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
