Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå
melett skakade sitta dunöäddar. stig tom då att
tättka på huru mjuka bäddar ettglartte i him-
lett mötte hafwa, då de kunde slaka ned pä
jorden så mycket öftveeflödigt dtm och frågade
mig undrande oi) ttoiflande, om de äftnett sos-
tvo så godt pli dem, som jag i mitt lilla bädd.
Doek kuttde jag icke, trots alla ansträngnin-
gar af min tanke, kotmna till någon bestämd
öftveetygelse i denna sak. Och äntut, elsttrtt mitt
öarndowötid ligger fjetnan, katt jag icke se de
htvita snöflingorna falla titan att deetoid tänka
på himlen och deß saliga englat, och dä de i
sitt dans genom lusten lätt slö etnot fönsterru-
tan, ök det sotn om de tillhtoistetde mig histo-
rier frän ett bättre werld. · ssWi åtso budskap
deroftoanistätt,« säga de små snöflingorna, sstvi
äto tät-at, sotn englatne gesta, då de se ner
på jordett och d.e skåda så mycken sottd och
ondska. Liksottt de glädja sig öftvee «ett fyn-
Dm lilla flicka-x SM« — Ack mamma- st date sommsigubätttatzssl likaså sörja de östoee de
min lilla smälla docka — ack hwqu Mrv många oforbatteade hjertatt,sottt teketrtljatveta
anm-s tomt och dassen töm M inges. stöt. af Gud och hans ettglae. Mett himlen har ej
Hm kan dockmakaren aska mana dåliga rum för ost tårar, detjöt kunna toi ej bliftoa
hufwudan der, utatt falla stelnade, såsont glänsande stjer-
» .. nor, net på dett kalla, mörka jorden-«
« st dt d d s a öet d »
ags-bo k1:;:, e « ar u sin k « och e arv Och luften härttere tyckes dem så kall, de
Det dröjde länge innan flickan blef glad i- frysa och längta cm äter smälla och Uppstiga
.. . såsom Inga till himlen, htvatifestt de blistnit
l ek .
gen och g omde mt sockktbmm och sin do « förtvifla. Deesöee smälta de äftoett så hastigt
och gerna, då den tviittlifttt solett lhsee på dem
. med sitta toatma, gyllette strålat. Men iittnu
Gn snoninga· niigot annat ätt« folett katt npptina de stackat-ö
snöflingorna; det är då ett tvaetn tår ne ett
DS jag Ivar baktt liksom ni, mina läsete, menniskoöga fallet- pci dent- Åtttttt bättre att
fä kunde jakt ofta långe stå tvid fönstret och fe solsteåien förutse dettna fördriftv.t kölden frätt
på da det sttögade. Jag kunde ej nog undra «de frusna snöflingorna oas giftoa dem friheten-
och begrunda hivaeifrött dessa glänsande htoita,«j Tet toar en kall stormig natt. Wittdett ja-
fs fint formade snöflingor enande komma; de "getde en fsdatt sörtvisad snöflingamini-äng frätt
tycktes mig alltid tneea tillhöra himlen ätt jor- lett håll till ett annat.L Dett stosiftvade öfnter
den och jag fann det ganska teotoiirdt och na- ihttsett i ett stor siad, det- tnyckett sund dels unke-
tueligt, att, säsom jag någongäng höet berät- ket elättde bodde, och den lätt,tttte: eitee frid
tas, det toar englarne, som det oftoatt i hitn- och befrielse, ty det toae så kallt eds« ödsligt
(8inteesaga.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
