Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öd
börden gör mängene lycka här iswerlden.
Dekaas gås hade laggt sina ägg i en avi-
delmste —- fii förnäm war hon. De an-
dra gssmödrarne wärpte deremot på bara
backen.
Efter nttläckningen framförde den förnä-
Ina ·g«"iise"n sina femton ungar till en af a-
ristokraterna ibland «wiivgassen. Hans se-
dtidina barnl« sade hon.
-··«Fernton styckenps utropade den öfwer-
lpcklige fadern; «Femton sty . . ..««" Det
war honom«·icke förunnadt att upprepa he-
las sista ordet. Han dag af förtjusning.
ismellertid war ibland dessa femton nn-
gar blottien af ban-könet. Denne tillwäx-
te hastigt under fin förnärna moders om-
vårdnad, och redan raid midsommarstiden
war«l)an en så sin kanaljer, att han kunde
flyga bort.
I anledning af sin ädla börd och fin
vårdade uppfostran umgicks han i de hög-
sia kretsarne, lnoarmed bär naturligtwis
menas« "-— ibland de förnämsta gässm
Jngin svar prydligare än han ifriin näbb
till fot; ingen förde sig med mera behag i
wattnetz ingett roar utmärkt genoin ett snill-
rikare tackel än·harr. Tea ena dagen nytt-
jade han ·hrvita underkläder och grå frack;
den» andra grii frack och hwita underkläder-.
Såtunda hade han beständigt ombyte-
Btttida enaren-gen sam han, i sällskap
rned därvarande anföraren för wildgäöferr,
en gammal beskedlig gädiarl, långs hafs-
stranden. Te «doppade sina kleta hufwu-
den dit-pi idöljarna och snackade inverse-
handa, font kan komma ps tungan ibland
bättre gäs.
«Lät eß gä upp här i waßkanten!«
före-toks gåskarlen;
«Kat, kak, kakl« instämde unga lserrnz
och de begäfwo sig så nära land, de wå-
gade,s för att ltastisst kunna simma rit, ifall
rifwen skulle wilia iit dem.
Hnrn ris-il befogad denmr försikrtigdet
roar, dröjde icke att wisa sigt. Räfwen,
den klipparen, lurade blott alltför listigt pli
dem. Tet roar raid detta tillfälle den för-
färliga olyckshändelse inträffade, hwarom
man möjligen hört berättas i sin barn-
dom.
Knappt lxade nemligen räfrven blifwit
synlig, innan de förskräckta foglarne laga-
de sig till flygt.
«Jnte så lsrfidtoml Lngna er! Det är
ingen fara allö!«« läspade Mickel med ett
sött smil. «Men kanske generar jazz er? . .«
«Ja, wi tunna iele neka . . . Min
bästa herre, ni . . . ni är en gammal
räf!«« kacklade gässen på en gåttg och af-
lägsnade sizr ett par famnar ifrån land.
«-Herre Grid, att bli så mißkänd!« fne-
fade Mickel. «Känner ni dZ icke igen
mig? Jag är ju ingen räf. Jag har 1n
ingen fwans·« Terwid gömde han skvatt-
fen emellan baki-enen.
«Men ni är dock rödhårig, fem en räf,«
anmärkte gåskarlen.
«Jag ber om förlåtelse. Jag är en
hund ech man bör aldrig skåda hunden ef-
ter hären.«« -
«Han är en hund-« sade de båda gäs-
sen sina emellan«-i «Se, han hae,evekkiigeu
icke räfwens swaer Tet ric en hund och
hunden är ett frvnrt djur.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
