Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hwad will ni ag för slagit-« frågade
gågkarleti med ert nedlåtande böjning på
halsen.
«Jag will endast beundra edra fjädrars.
prakt. Aldrig har jag sett vackrare swa-
not-«
«Har. tror, att roi ciro swanor,«« hwi-
skade gåskarlen till sin följestagare. «Wid
denna tro må harr bliswa. För att göra
honom iinnn fastare i sin öfwertygelse, lås-
tom osz simma honom något närmare! Wi
se då större och sidan-likare utan på län-
gre afstånds-
Gåokarlerr sarn så nära intill råswen,
att endast ett kort språrrkj och ett tag med
dennes framtassar skiljde dem åt. Gåsrw
gen wågade sig icke alldeles så långt fram.
Meri gåskarlen war nog på sin watt, i
händelse af behof, att sly imdan. Deltri
märkte r.it«wen.
«Mina swanor, jag ber orn förlåtelse
sök min npsiienhet!« yttrade han. «Jag
önskade så gerna weta, huru ni, soin icke
blifwit utrustade med någistr pels, såsom
jag, bår er åt, då det blåser frårt öster?««
«Då wånda wi huswndet åt wester,«-
swarade gåst’arlesr.
«Än når det blåser från wester?«·
«Då wånda wi hufwndet åt öster.«’
«Nå, ciri når det blåser ifrån alla wå-
derstreck?««.
«Då stoppa wi hufivndet under win-
gen-«
«Är det wål möjligtlst ntbrast råswen
sned låtsad sörwånirig· «Jag undrar just,
han det kan tillgå-«
«Jngentin3. år enilar « förklarade gåe-
karlen samt wisade pros på sin skicklighet
’i denna konst.
Råfwen hade· lingt beräknat detta ögon-·
blick, hwaraf han också begagnade sig.
Med blixtens hastighet störtade han ösa-ek
gåskarlen, som icke hann ge ettljud istån-
sig, innan huswndet roar asbitet och trop-.
pen släpad i land. «
Den stora gåsungen- lyckades dock rend-
konnna. Först flög han långt ut i sjön,.·
sedari repade han mod och återvände till.
stranden, det illgerningen stettz smen då
roar gåskarlen redan uppslukad af råfroeuw
På platsen lågo endast qwar några blodb«
ga fjädrar, af hwilta ungersvennen tog en «
med sig hem, för att wisa vildgässen hwil-
ket sorgligt öde, som drabbat deras anfö· sx
rare. .
Wid åsynen as· fjädern och emottagan-
det af Joboposten sannnansirirnde hela gås-
fkocken i de mest skärande klagoljud. Först
på fjortonde dagen ester det hemska bud-
skapet bles man lugnare och betärrkt på roal
aj en nv anförare-. ’
Hwem war wid detta högtidliga tillfälle
en wårdigare kandidat, att· tomma i all-
mänhetens åtanka, cm den stora gåsnngm
som egde så många söretraden framför de -
lösrizja gassen? Föe det första roar han
ju nttläckt i en widebnste och ej på bara
Ibarken. För dets andra hade han tidigt
blifwit faderlös, hwilket ökar sörtjensten
jhiss en son, som wet sköta sig på egen
hand i werlden. sök det tredje hade han
delat den gamle gåslarlerro sista stunder.
Med enhällig kallelse kvaldes han dersbre
till wildgåosend anförare och upphöjdes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
