Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kropp skvaller ut likt nrsolkkone jusrver på
en fet ring. Detta kommer myrortta för-
träffligt till oas-, då de nppfeda sina un-
gar; med sina palper widröra nämligen
rankorna sakta de bagge smårön som sitta
okt bladldssens wgg, och genast utgjuter sig
den närande mätstan i myransinnn, hivar-«
efter bon dermed förser· sina ungar. Bland
myrorna finnas till och med de. hit-illa i
likhet med menniskan, i sin tjenst taga my-
ror af annan art (sä att säga af annat
stånd), låta dessa tjenare arbeta, bygga
och samla för sm räkning samt åt detn
uppdraga wärdett om ungarne· Den Syd-
Afrikansia boningsgöken tager till och med
sjelfwa menniskans hjelp i anspråk och lå-
ter henne st sig öppna de wilda biswåri
nrarnae stängda skattkammare Äfwen bland
de foglar, som föder sig af sistartias kött,
finnes det några, forn sjelfwa blott föga
bekymra sig ern sistfångsten, utatt öfwer-
lemna detta göromål åt andra wattenfog-
lar, frätt hwilka de med wåld taga deras
fångst, till och med fastän den gripna si-
sken ligger i krrifwan.
Sådana undantag, då det ena djuret
begagnar det andras bfwerslöd eller deß
krafter, för att sjelfförskaffa sig sin näring,
föranleda i öfrigt ingen nibbning idett
underbara ordning, som råder inom natri-
rens siora och skona wårdanstalr. Ter är
för hwarje gast bestämdt hans särskilda
bord, liksom hans särskilda wattimme; me-
dan den långhalsade giraffen finner sin rik-
tiga föda i höjden af acaetetråderrs blad
och blommor-, lefwer den snabba gazellen
af de örter, som bredwid träden wexa ne-
«re på marken. Idr henne grönska de res-
liga trädens blad sbrgäsweei; horr kan icke
.nå" dern; för giraffen skulle -det derernot
svara ett nästan odrägligt trvljng att be-
hbfwa böja sig ned till gräset, hwarenrot
hans högt uppburna hufwud, som räcker
ända in Headens löfhwalf, otterligarenns
derstbdjes genom den långa tungan, med
hwilken, liksom med en utsträckt hand,djui
ret drager de högre grenarne ned till Inmu-
»ncn. Huru ostörd af andra gäster inta-
ger icke snösparswen, som besöker oß onr
wintrarna, sitt måltid, när han, följande
sin naturdrift, under somrarna flyttar till
polarhafrvetts klippor, der under deir korta
sommaren ett gräs wexer, blommar och skir
mognade frim, hwilkas nästan enda afnä-
rnare af sin slask snösparfwarne åro! Nät-
torsuabben icke af det warma luftdragen
—- hwlltet man fordom antagit med asse-
ende pli många flyttfoglar, — och ickehels
ler genom någon på hans luktsinne inwer-
tandc doft, utarr i följd af en i harts e-
get inre waknatide drift, om wintern fjer–
rart ifrårr mänder tillbaka till sina furu-
skogar, der de uti grans och tallkottarna
ännu gömda fröetr komma till mognad, dit
.ir rifwenl han rvid denna årstid nästalr deir
enda kostgängarcn wid detta bord.
Men utom dessa gäster, åt hwilka wexts
ritet och dess skatter aro antoisadc till na-
ring, gifroes det äfrvert röfware och mör-
dare, som icke allenast tränga sirs till sam-
ma taffel och berofwa gästen endelaihane
lmältid, utan ris-vett taga ifrån honom hane
agg, hans ungar, till och med hans lif.
ithtlJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
