Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
längt, och när jag sreigade honom om hatts
heat toat ett främmande land, sii log han och
sade: ott sekin Suotttentnaa, också det är Fitt-
land! Dii förstod jag, att tosrt land toar
linan mycket stöt-re, iitt det stycke deras, som
jag stig ifrån berget. Wet dn, min wackra
toind, niigot tnera derom, så sägs
Ja, sade toindeu, jakt uppstod bittida i gått
och battd os mista jknllror morgonrodnadens
tvingat-. Jag stög ösmer de toida ödsliga mos-
sar i Lapplattd och andades kärretto dunster och
stolt-siade snön öftoer renens hom, dec hatt
med knakande fötter sprang öfwer isen pii G-
ttare sjö. Derefter flöjt jag öftoer de grått
sjiilletc och kom till det land, der det sörsttt
kornet gror uppå åkrartta, hästartta gita,t;1a,
kortta böla och tnennistorna bygga ordentliga
ljus toid"de stora elftoarnasI stränder. Sedatt
flög jag ätt toidare i åkerbiireus hemland ös-
toer stora stogar och herrlizxtt sjöar och lom till
de nejder, der rsgett toexer och vrett kättar i
stogett och metmiskorna bygga städet- och fara
låttgkt toiigar på stepp. Men iinnn roat· jag
endast toid börjatt tttaf det stora landet Fitt-
land och flög så toidare och toidare och lom
till de nejder, det linet toerer och rötterna bör-
ja mogna; och dö först hade jag kommit midt-
ttti landet. Sedau hade jag iiunu Ling, lsug
tvåg, tilldeß att jakt lom till en sodligarenejd,
der jag toistte att äpplett hänga om sommarn
pil trädett och lönnar och lindar breda sitt stoala
skugga i solstenet. eTill sist kam jag hit, der
körsbärett mogna och de stora ångsleppen ro-
tande fara frätt strand till strand-, och ntt först
har jakt flugit igenottt Finland. SI stort är
ditt land, att rosten och stoalatt komma tre
toeekor förr till dejz kullar i söder, ätt till deß
kullar i norr, och niir du om sommarn bar
mörka natten ljöt-nere i körsbärens land, sil
har dtt deruppe, det ökerbiirett toexa, den lju-
saste natt och ett tniosotmnarjol, fotn, aldrig
gör ned.
Mest, sade toinden, tm har jag es tid till att
dröja längre, ttj l morgon afton tnsste jag
blöja hos pöste-sett i Rom. — Och sii for hatt
med sus genom skogen.
Men jakt såg bort tnot dett blåa randen af
sjöti och skogarna der bakom och åkern och byn
och kyrktornet, som glimmade på afständimors
gonsolen. Jag tyckte att sjött bredde ttt sig i
många sjöar, både stora och smä, och skogarna
toidgade ttt fig i mänga skogar, och der tooro
otaligt många åkrar och byar och kyrkor allt
rundtomkring. Och jag sade till mig sjelf: tttt
ser jag östver hela Finlandl
Vist ser jag öftoee hela Finland-, och toißt är
det ett stort land! Om jag nu toge mitt ren-
sel på ryggett och ginge nt till att toandra och
ginge htoarenda dag ett helt är, och ginge lnoar
dag en mil, så skulle jag kanske på sista dagen
aj året lja gått omkring Finland. Wißt är det
landet stort och större ätt flera konungariken i
den öfrjga toerldett. Gttd måste tväl ha ilens
nat detta landet till något, ester ban skapat det
så stort och iinnu dertill så skönt.
Och det stora, det stötta landet sir tosrt eget
älstttde land, der toi helst toiljtt bo och leftoa
och dö. Det landet sår ingen förakta· Om
niigon föraktar det landet, så toill jag säga till
honom: försök att gå omkring Finlands Wårt
land är stort, ost- Gud toill att toi, sottt bo
der, stoltt toara stora i toäm själar-, sci att toi
beständigt söka att bliftoa starka och goda och
toisa, att ieke mätt land behöftoer blygas fö-
osi.
Jeke önska toi att blistoa stora i högfärd och
grant-elst, söt att lysa bland menniskorna. DS
skulle toört land saga till oßt se på mig, jag
iir ödmjukt i all-min storhet, jag lyserieke med
gnid och glitter, och mina tnörka skogar äro ss
alltoarsama, som wore de klådda i toadnia1.
Jag lyser allenasti Guda trädes solsken, och
när mina sjöar glimma såsom af guld, så lie
det himmelens ljut-, sons loser klart nti dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
