Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
och ifrsn skärpet as hwitt siden blixtrade
glänsande perlor.
Och wid det Wintern satt der l sitt
stolta palats korn plötsligt sriin söder en
Inild wiudsltikt oclj blåste deröfwer.
Men konungen baswade och en suck
trängde sig nr hans bröst.
«Hwarföre snckar dn, min män?« frå-
gade drottning Joblomma och lade sin ge-
nomskinliga hand vii kungens sorgsna
panna. .
«Ack, har jag ej skäl dertill!« srvarade
tung Winter. «K«inuer jag icke söderns
warrna andedrägt pii mina kinder-? Hör
jag icke tvärens osynliga budskap klappa
på porten till mitt patats?«
Och drottning Isblornma swarade och
sade: «Du ar jrt en mäktig och nuildig
herre, min dyre gemål! Hwarföre tager
dn då icke på dig din kalla silfwerrustning
vel) dina iss—sporrar och stormar med döds-
sroärdet i din hand emot dessa unga gos-
sar, sorn tomma der för att störtir dig srsin
thronen?««
«C1nedan hwarje motstånd är förgasnies,««
swarade konungen. «Wet, en emig lag
betecknar och begränsar mitt rikes waraki
tighet. Jag ar konung, men blott genom
honom, som cir mäktig öfroer allt. Det år
han, den allsmäktiga soni nu befaller oß
lemna tvärt palats och draga hädan. Horat-
före? Wi weta det ej, men hans heliga
wilja sier!«·
Så talade konungen och sänkte sitt huf-
wud. Hans silfwerskägg föll derwid ned
emot det hårda glaöaltiga bröstet-, så att
det skramlade och klingade genom de glitt-
rande ispelarne i.hans stora palats. Och
hatt tog as sig sitt diamant krona, med de
frusna solstrålarna nti, och skakade ifrån
sitt raggizja hujwudhär de sista jul-stockar-
ne, hwilka långsamt nedföllo på marken
för att dö bort, den ena efter den andra.
Orh äter kom en lnjtströirr frätt söder
till norden. Winternö diannrnttrona snuilte
och de frusna solstrkilarna slögo nt, förlos-
sade nr det sönderfallna konungasrnycket,
widt omkring öfwer norden.
Ds trädde konungeWUI sitt palats och
wandrade bort från ljuset till midnattens
hem. Hans gunst isblonmmm låg på
hans arm, lit ett banr som dött, och hen-
nes hwita slöja fladdrade högt ösroer ber-
gens toppat-.
Och för tredje giingerr trillade stora wå-
aor af luftströmmen ifråti söderns nu öpp-
nade portar. Palatjcts jernriglar brusto
och desj murar ramlade-, men snötlockorna
begyrtte ringa samman till den sest sonr
skulle siras med anledning af tvärens på-
nyttfödelse.
Och roid klockornas sakta ljud slog vio-
len förrvånad upp sitt blå öga, och alla
de andra blommorna höjde sina hwila-
röda, gula och blå fanor alt wälkomna
den intågande rosten, och lärkarr swin-
gade upp och sjöng en lofsång i himme-
lens skp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
