Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Afwerr de wapen som Gud giswithwars
je djur till deß beskydd och säkerhet, up-
penbarar om den största wisdorir. Jntet
djur är förswarslöst. Alla förstå de att
möta och förswara sig mot sina sienders
angrepp. Hästen förs-varar sig med fötter-
na, oxen med hornen, swinet med hugg-
tänderna, hundar, «rvargar och räfwar ge-
nom att bita, o. f. w. Simfoglarne dy-
ka hastigt under wattnet, när de äro i fa-
ra, och komma åter upp» på ett ställe som
är långt aflägset’frå11 det, hwarest de ned-
dpkade. Snäckor och mußlor draga sig in
uti sina skalhus. Piggswirreri hoprulla sig
få, att taggarnc stå ut åt alla sidor. Fog-
larne hacka, bita eller undfly sina förfölja-
re. Mårrga insekter, isynnerhet torndpjlar-
ne, draga sig tillsammans, nedfalla och
låtsa som om de woro döda. Vierr, myg-
gorntr och getingarna försivara sig med en
gadd, med hwiltert de sticka. Andra djur,
som äro för swaga att förswara sig, rädda
sig genom en hastig flykt, såsom harar-
hjortar och rådjur. Hönans fmr är så
skarp, att hors warfeblisrver hökcrr, högt
swäfwaride i luften, samt flyr och warnar
i tid sina kpcklinzra1«, hwilka förstå denna
moderliga matning, och antingen församla
sig under hennes wingar, eller springa
bort och gömma sig.
Djurens boningar äro likaledes märk-
wärdigii. Några lefwa på jorden, andra
på träd, några under jordeli, andra i
wattnet, några i lusten, andra åter i och
på andra djur. Skaparen har inrättat
alla djurs kroppar i öfwerensstännnelfe med
deras wistelseorter. Hwarje djur som be-
s
höfwer en boning, förstår att bygga den-
samma; def gräfwer, bygger, borrar, spin-
ner, flätar och fannnanklistrar sitt näste:
hwarje djur på ett för det besiämdt och
bekant sätt. Mullwaden är danad att gräf-
wa och ekorren att klättra och hoppa om-
kring på träden. Alla wilda djur söka
antingen att dölja sina boningar eller att
göra dem otillgängliga. De som gräfwa
dessa boningar i jorden, till ex. räfwar
och mösz, göra antingen en eller flera ut-
gångar, för att så mycket lättare kunna
undfly fiender-, eller också är boningarnes-
inrättning sådart, att det blifwer ytterst
swårt att fånga deras innewånare.« «
Andersen.
Onr den danska diktarerr Andersen, med
hwars wackr«a sagor mången af wåra lä-
sare säkert gjor·t bekantskap, berättas föl-
jande händelse frårr hans barndom.
Deri omkring sexåriga gossen gick ofta
ut under skördetiden tillsammans med an-
dra born, för att pli åkem famla ax. Lik-
iom fordom Ruth hade han redan flere
gånger hemkommit rikt belastad, men en
datt gick det honom emot. J stället för
den wänliga Boao, som en gång mötte
dert fromma Ruth, framkom tvid några sä-
deskärfwor«, bakoin hwilta han legat dold-
en rå och wildsirit karl med en piske i
högsta brigg santt jagade« framför sig de
förskräckta barnen. Alla andra kounno lyck-
ligt nudauz blott wår arma Hans Chri-
stian, som ej kunde springa få hastigt med
sina tunga träskor, föll i mannens händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
