Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Usti
du i ditt öfwertttod ej se och dristoer henne
bort srsn ditt palatoz akta dig, att hott icke
ett gång sjelf draget itt gettottt dina gyllette
portar och jagar dig ttt!« – Deröstoer skrat-
tade tttt dett rike ntattttett och alla gästertta
skrattade med, så att det genljöd i mattade-sa-
len. Tiggartt kottt ej mera dit.
Ett tid sdrflöt och fiendtliga krigare komttto
till Jtaliettz kust, brände och sköflade städer och
byar-. Sii hände det dett rika Bologttesarett,
att allt htoad hatt iigde blef honom beröstoadt;
hans stolta palats förstördes och hatt sjels mä-
sie sitt för att tiidda sitt lif, ingen af hatts
sordtttt giistets oeh stttitrare togo honom ttpp —-
alla, alla flyktade nttdatt for storttten, som gick
dftoee alla. Elandlg och öftoergistoett sprang
datt dag och natt, till deß hatt ttti ett skog kom
till ett fattig kojer, htttaro dörr, tttatt lås och
bom, stod öppett. J ett torfti,tt rttttt satt ett
tttatt pä ett lsiidd af strå oelt ät förnöjd ett
nycke btöd. Bredtoid honom stod en tettka
ttted toattett. Då ntt slttltittgett häftigt trädde
in, äntttt fruktande-, att fiettdett följde honom
i spåret, siig hatt mattttett, sottt satt der fram-
föt- honota, och hatt förskräcktes, ty hatt kättde
igett bottom; det toat tiggarn, sottt ban ett
gäng lätit jaga bott frätt sitt palats. Mett
dettne tilltalade honom soättligt: «Wi käntta
igett htoarandra; toältomtttett hit, och se ntt
htoem sottt är rit och htoettt fatti,t. Fiendett
har skonat mitt dåliga hoddtt och mitt hårda
bröd; mett dig har han beröstrae allt, dtt är
fattigare än jag. Jag toill gertta dela mitt
bedd med dig, så statttt dtt ej blyges att dela
med at1nodet.«« Då begynte den rika mattnett
bittert gråta och föll den tttt rika ssfatttge matt-
tten«- otn halsen, st af hatts bröd, drack wat-
tett nr krukan och tttae förnöjd. Tiggartts ri-
kedom tvar inre ro och sot«ttöfelse och ästoett
slösat-ett toae nu belåtett ttted den ringa koslett
och tänkte ej ttter trä sitta gyllene fat och silf-
werbägatez ty hatt hade eiiddat sitt lif.
Qltt rädda sitt lis ät- ttter titt allt annat
Oeh htoad är då detta llsf Dtt iit en resa,
som själen gör stått förgängligheten
till etoi ghetett. Samlett dersöre skatter och
rikedomar, som ärv oförgängligas Jttsör Gndtt
domstol skola de nedläggas pil dett etolga rätt-
tvisatto toiigsläl och då skall det uppenbaras.
htvettt sotet iie rik och htoettt sont iir sat-
t i g.
Dykonnngctts dotter.
(Foets. frän pres. tur-)
Mett hivad det bles sitt ett lif i trikingaltw
gen toid toildtnossett. Mjödkaret kottt in i sa-
len, bålet bltf tättdt och hästar blestoo slagta-
de; ntt sinlle det riktigt beassaö på. Offer-
tttanttett stänkte den toattna hästltlodett pii tje-
ttaeette; eldett sprakade, rökett drog hätt ttttder
loftet, soten föll ner ifeätt bjelkartta, tnett der-
toid Ivar tttan toan. Gilster tooro inbindtte,
gästoor toankadeöz glömda tooto eiinket och
falskhet; der blef drtteket, och de kastade de af-
gttagade benena htoarattdrtt i ansigtet, —- det-
ta tvar delvis pii godt htttttötn Skaldett,
det tottr ett slags spelman, tttett sortt derietttte
toar krigare och hade toarit med samt toißte
htoad hatt sjöttg ont, — gas ett wisa, hwati
tttatt fick höra ont alla deras trigobedtister och
äftoentotz toid htoarje torrs kottt samttta otte-
qtviide: «Rikdotn dör, ständer dö och sjels ettan
äftoett döt, ttten aldrig dör ett frejdadt namns-«
Och så flogo de alla på stöld och hamrade med
tttiftvat eller bett på hotdiktstoatt, så att det
hördes toidt omkring.
Wikittgafttttt satt på tträtltänken iden spotta
gästabttdssalett klädd i silkesisol, ttted gendarm-
t·ittgar och stora dunstens-perlor; hott satt der
t’ all sitt prakt och skaldett glömde ej heller hen-
ne i sitt såttg, hatt talade ont den gyllene skatt,
hott hade gistvit sitt rita husbonde. Och denne
tvae sä glad östoer det wackra barnet, hatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
