- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1858 /
132

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

milde fdr ett sitttte fildattt som hennes. Må-
nad for månad och iir for år, nnder det flor-
karne gjorde sina refor, ottt höften till Nilen
och ont tvärett till toildtnoosett, toärte dett tillit
slickatt till och, innan man wistte ordet af,
tvar hon ett dett tvackrasle jungfru i sitt ser-
tonde års skalet så toackert, ttten kärnan så
härd och rä. —

Det toar for hetttte ett lust och glädje att
med sina htoita händer stänka det rykande blo-
det as den slagtade offerhiistettz i sitt toildsittt-
het bet hou halsen af dett smarta tttppett, sottt
skulle slagtas, och till sin fosterfar sade hott pöi
fullt allwar:

»Kont ditt ftettde och störtade bjelkarne på
taket ned öftoer ditt kammare, tttedatt dtt sot,
så skulle jag ej toiieka dig ottt jag också kunde
detl Jag stulle ej höra, tts blodet susar lin-
nn omkrittg det örat, hwarle dtt en gängslog
enig! Jag glömmer det ej.«-

Mett toikingen trodde ej på dessa ord; hatt
toar liksotu andra bedårad as hennes skönhet
och toistte ej huru utseende och sltttte stiftade
om hos litett Helga. Utan sadel satt hott lik-
som fastsmidd pil hästett, sottt jagade af i fttllt
lopp. Klädd som hott toar kastade hott sig
ofta i fjärdens starka ström och simmade emot
wikingeth då hans bst styrde tttot land. Af
sitt långa, toackra här skar hon den längsta
lock och flätade sig deras ett sträng till sitt bli-
ge:

stSjelsgjordt är tviilgjordtl-« sade hon.

Wikingafrun toae mäl på sitt tid stark «i
toillja och sinne, men etnot dottrett toar hon
lik en tvek, rädd atvittna; hon toisttesttiiftoett,
att det toar trolldom, sottt htoilade öftoer det
fdrförllga barnet.

Ofta när modren stod på trappan till för-
slugatt eller trädde ut på gärden, satte sig Hel-
get med ondskefull sörnöjelse på brttnnskantem
fäktade med awtar och bett och släppte sig der-
ps ned l det tränga djupa hålet, hutat-est hott

med sin paddsnatttr dokttde ned i tottttnet
och höjde sig öftoet tktatt igen, klängde sii upp
lilfottt ett katt oclt font drypande af matten itt
t· högfaletn sii att de grötta bladet-, sottt tooro
strödda pli golstoet, tvättde sig i den mäta
strömmen.

Men det fann-) dock en sak, fotn lade band
på litett Helga; det toaraftottstotttningeu. Wid
den tiden blef hon stilla och eftertänksam, och
liit si,t leda-å och storas-. DS liksottt drog ett
ittre känsla henne till tttodrett, och när solen
sjöttk oil) förtoandlittgen till det yttre och inre
följde derpå, satt hett stilla, sorgfett, hopstrntns
pett i padd·gestalt. Kroppett tvar toäl större
ätt detta djurs, tnett just derigenottt desto för-
färligare; hott liknade ett ynklig dtverg med
patdhnftottd och med sitnhinna emellan sing-
rarna. Der toar något sti bedröfligt i hennes
ögon och stämman toar blott ett qtvökattde lik-
som ai ett barn, som qtoider i drömmen. DS
kunde toitingafrntt taga henne i slit stöt, hott
glömde den rosli,ta skepnaden, s g blott på de
sorgotttt Egottett och sade mer ätt ett gång:

«Jag skulle ttiistatt öttsttt, att dtt alltid toore
mitt stumma groddarn; du ar flirfärligare att
se på, när skönheten mänder tttiitlsi

Oelt hett skref rttttor etttot trolldom och sjuk-
dom öftoer den eländiga, men någon bättritnt
sönniirktesj icke. «

«Mau skulle icke tro, att hott toarit så liten,
att hon legat i en toattettlilsa,-· sade storlfat·;
«ttteu hennes egyptiska moder, hetttte sågo toi
aldrig sedan! Hon aktade sig icke, såsottt dn
och de lat-de trodde. satt hat- tttt år ttt och iir
in flugit kors och ttoärs isstoer toildntossett,
men bott har icke någonsin giftoit minsta teckett
frätt sig! Ja det kan jag säga dig, att jag
de år, då jag några dagar förr ätt du tont-
tnit hit ttpp, för att se ont boetsoch sätta ett
oelt annat i ständ, flugit ett hel natt, somfom
jag tvarit ett uggla eller ett flädertnöß, oupp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1858/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free